Lukas 22:19-52

¹⁹Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: ”Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig.”

²⁰På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.” Jesus utökar betydelsen i påskmåltiden som ett nytt förbund, se även Jer 31:31.

²¹”Men se, den som förråder mig (just nu är i full färd med att förråda mig) har sin hand här på bordet med mig.

²²För Människosonen går framåt på den väg som det är bestämt av Gud, men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom.”

²³Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.

²⁴Det uppstod en känsloladdad (ivrig) diskussion bland dem om vem av de tolv lärjungarna som ansågs (utifrån andra människors åsikter) vara den störste. Jesus har just berättat att han ska bli förrådd, se vers 21. De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.

²⁵Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar uppträder som herrar (utövar sin makt) över sina landsmän, och de som har makten (auktoriteten) kallar sig ’folkens välgörare’.

²⁶Men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren den som leder ska ha en tjänares hjärta.

²⁷Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare.” Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se Matt 20:20-23. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se vers 31.

²⁸Jesus uppmuntrar nu lärjungarna. ”Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. Många hade tröttnat, se Joh 6:66-68, men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.

²⁹På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). Verbet ”överlämna” är samma grekiska ord som används för ”förbund” i vers 20.

³⁰Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”

³¹Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder. ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er alla mina lärjungar som vete. På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.

³²Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder i tron.” Ordet ”ta slut” är det grekiska ordet ”ekleipo”. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se Luk 16:9. Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se Luk 23:45. När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.

³³Då sade han Simon Petrus till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden.”

³⁴Jesus svarade: ”Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag i gryningen, har du tre gånger förnekat att du ens känner mig.”

³⁵Han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs med pengar, lädersäck med proviant och packning och ett extra par sandaler, inte saknade ni något då?” Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4. De svarade: ”Nej, inget.”

³⁶Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda. Då sade han till dem: ”Men nu däremot är det andra tider, den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck ska packa den med proviant och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.

³⁷För jag säger er att detta som står skrivet i Jes 53:12 måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland förbrytare’. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”

³⁸Då sade de: ”Herre, här är två mindre svärd.” Han svarade: ”Det räcker.” Kan också översättas ”Nog pratat om det.”

³⁹Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta. Jesus gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i ger efter för frestelse.” Jesus uppmuntrar inte dem att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en del av det mänskliga livet som varken vi eller Jesus kan undkomma. Jesus uppmanar lärjungarna och oss att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.

⁴¹Han gick bort från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:

⁴²”Fader! Om du vill, så ta den här bägaren bildspråk för Jesu lidande från mig. Men ske inte min vilja utan din.”

⁴³Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.

⁴⁴Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i Apg 12:5 när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.

⁴⁵När han rest sig upp från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat, utmattade av sorg.

⁴⁶Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.

⁴⁷Medan han ännu talade kom en folkskara romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.

⁴⁹När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?”

⁵⁰En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare innan Jesus hann svara och högg av honom högra örat. Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.

⁵¹Då sade Jesus: ”Tillåt dem gå så långt att de tillfångatar mig.” I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner änglar, ett romerskt mått som motsvarar mer än 80 000, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att Skrifterna ska uppfyllas. Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. Kontrasten går inte att missa - Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ”Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar?