Johannes 4:6-11

⁶Där fanns Jakobs brunn drygt en kilometer utanför staden. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen (mitt på dagen). Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.

⁷Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Antagligen valde hon den ovanliga tiden då solen brände som värst för att slippa möta någon där. Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal. Jesus sade till henne: ”Kan du ge mig lite vatten?”

⁸Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.

⁹Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?” Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17-18. Att dessutom dricka ur ett ”samariskt kärl” ansågs som något orent av judarna.

¹⁰Jesus svarade henne: ”Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten.”

¹¹Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har inget att hämta upp det med rep och hink och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten?