Johannes 19:20-30

²⁰Många av de judiska invånarna i Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska judarnas och landets officiella språk, latin Romarrikets officiella språk och grekiska det gemensamma språket inom hela romerska riket.

²¹Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung.”

²²Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.” Pilatus visste att de judiska ledarna hade manipulerat honom, se Joh 19:12. Han visste också att det var anspråket att vara Guds Son som var orsaken till deras ilska. Johannes ger sju ord från den grekiska texten i vers 19. Översatt på latin blir det ”Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum”. Begynnelsebokstäverna i orden blir INRI, vilket ofta syns på krucifix och tavlor. Även på hebreiska blir det fyra ord. Det är naturligt att ordet ”och”, hebreiska ”We”, binder ihop titeln och brottet. Då blir texten ”Yeshua Hanotsri Wemelek Hayehudim”. Begynnelsebokstäverna bildar alltså tetragrammet - JHWH, som är Guds personliga namn. Det kan ge ytterligare en förklaring till varför ledarna var så upprörda och ville ändra texten.

²³När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder ytter- och innerplagg och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner. Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är ”himation” och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är ”chiton” och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av ”himation” innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.

²⁴Så de sade till varandra: ”Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den.” Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: ”De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad.” En profetia från Ps 22:19. Så soldaterna gjorde detta.

²⁵Vid Jesu kors stod följande kvinnor: hans mor Maria, hans mors syster troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakob och Johannes mor, Maria, Klopas fru, och Maria från Magdala.

²⁶När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade Johannes, sade han till sin mor: ”Kära kvinna, se här är din son.”

²⁷Sedan sade han till lärjungen: ”Se, här är din mor.” Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.

²⁸Jesus visste nu att allt var fullbordat, och sade för att uppfylla Skrifterna: ”Jag är törstig.” Ps 22:16 och Ps 69:22.

²⁹Ett kärl fullt med ättikvin stod där ett billigt surt vin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäst Jesus, och de fäste en svamp indränkt i ättikvin runt en isopstjälk ca 0,5 m lång stjälk och förde den till hans mun. Ett knippe av isop användes när påsklammets blod ströks på dörrposten, se 2 Mos 12:22.

³⁰När Jesus hade tagit emot vinet, sade han: ”Det är fullbordat (priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas)!” Han böjde ner huvudet och gav upp (överlämnade) sin ande. Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft vilket leder till utmattning och kvävning.