1Dareios introducerades i föregående vers som ”medern Dareios”. Det är inte historiskt bekräftat vem denne Dareios är. Namnet härstammar från persiskan och betyder ordagrant: ”hålla fast vid det som är gott” eller ”han äger” eller ”rik och kunglig”. Det kan vara namn eller en titel. De två troliga förslagen är: kungen Kyros själv eller Gubaru, den general som hjälpte Kyros att inta staden Babylon och också fungerade som dess guvernör. Det var inte ovanligt att kungen hade olika namn och benämningar i olika delar av riket. På samma sätt som namnet Belshassar i föregående kapitel var oidentifierat fram till slutet på 1800-talet finns förhoppningen att framtida arkeologiska fynd kan ge klarhet i vem denne Dareios var. Dareios (Darejavesh) ansåg att det var en bra idé att utse 120 satraper (ordagrant ”landets beskyddare”) som skulle finnas i hela riket.
2Över dem satte han tre ministrar, varav Daniel var en av dem. Troligtvis ansvarade ministrarna för 40 satraper var. Satraperna skulle rapportera till dessa tre ministrar så att kungen inte led någon förlust. Det medo-persiska riket expanderar och kungen tillsätter ledare och en ny administration för att behålla nyligen intagna områden och säkra att de betalar skatt. Ordet ”förlust” används i Esra 4:13 om skatt, tull och vägavgifter. Det var inte ovanligt med korruption på alla nivåer. Tulltjänstemän och administratörer tog ofta ut högre avgifter än bestämt och lät överskottet gå in i sin egen ficka.
3Denne Daniel utmärkte sig (överglänste, gjorde ett bättre jobb) jämfört med de andra två ministrarna och de 120 satraperna, för han hade en extraordinär ande (en andlig förmåga utöver det vanliga, se Dan 5:12). Kungen tänkte (planerade att) sätta Daniel över hela riket. Daniel hade en hög moral, han följde Guds lag och var ärlig och trofast. Daniel hade också en lång erfarenhet av att arbeta som administratör för Babylon, han hade tjänat närmare 40 år under Nebukadnessar, se Dan 2:48. Daniels tilltänkta befordran skapade avundsjuka, se Jak 3:16. Här fanns en tidigare judisk slav som tjänat i det besegrade babyloniska riket som skulle bli deras överordnade!
4Då försökte de andra två ministrarna och en grupp av satraperna att hitta något att anklaga Daniel för i hans tjänsteutövning (i det som gällde riket). De kunde dock inte hitta någonting som var orätt något ämbetsbrott eller någon korruption (moraliskt fel), eftersom han var trofast (hade hög moral och integritet) fanns det ingen försummelse (slarv) eller korruption (moraliskt orätt).
5Till sist sade männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för vad det gäller hur han utför sitt arbete. Kanske kan vi hitta något som rör hans Guds lag?” Daniel var nu i 80-årsåldern. Det har gått en relativt kort tid sedan den nya administrationen tagit över i Babylon. Daniels tro på Israels Gud var troligen fortfarande obekant för kungen. Dock genomsyrade tron både Daniels privat- och arbetsliv. Han var lojal, hederlig och hade god arbetsmoral.
6Så ministrarna och satraperna kom som en grupp (otåligt, enade i en konspiration, stormade in) till kungen och sade: ”Kung Dareios, lev för evigt!
7Alla rikets ministrar, guvernörer, satraper, rådgivare och ståthållare (militära ledare) har enats om en kunglig förordning (lag) som borde utfärdas: ’Den som under de kommande 30 dagarna gör en förfrågan (ber) till någon annan gud eller människa än dig, konungen, ska kastas i lejongropen.’ Ordet för grupp kan även betyda storma eller rycka fram. Det beskriver den stämning och bakomliggande brådska som fanns i denna samling. Gruppen leddes av de två ministrarna och säkert några representanter från de andra grupperna. De fick det att låta som att de förankrat förslaget hos alla. Något som var en lögn eftersom Daniel inte var med på detta.
8Utfärda ett sådant påbud nu, o konung, och signera det dokumentet så det enligt Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” Dareios har just besegrat Babylon. Han kommer från ett annat land och kultur och behöver ena riket. Det är många beslut som ska fattas på kort tid och detta låter som en bra idé. I det babyloniska riket stod kungen över lagen, i det medo-persiska riket stod även kungen under lagen, se även Est 1:19; 8:8. Något som även stämmer med Nebukadnessars dröm med statyn. Han var huvudet av guld och det efterföljande - bröstet och armarna av silver - var ett svagare rike, se Dan 2:32-39. En anledning till att lagen inte kunde ändras var att perserna betraktade sina kungar som gudar - de var Ormudz avbild, en forniransk himmelsgud. Om kungen ändrade sig var han inte en gud. Det finns flera exempel från historien på denna sed. En grekisk historiker beskriver hur Darios III låter en man bli dödad, trots att han visste att han var oskyldig. Det var ett kungligt beslut som inte gick att ändra.
9Därför lät kung Dareios sätta upp ett skriftligt påbud (signerade han dokumentet med förordningen).
10Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. I riktning mot väster från Babylon. Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se 1 Kung 8:35, 38, 44, 48. Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se Apg 5:29. David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se Ps 55:18. Kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången. I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även Apg 2:15; 10:9; 3:1; 10:30; Dan 9:21.
11Männen gick som en grupp dit (skyndade, stormade de in) och upptäckte hur Daniel bad om Guds hjälp (nåd).
12Sedan gick de inför kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att ingen får be till någon gud eller människa förutom dig, o kung? Säger det inte att någon som bryter mot det under de närmsta trettio dagarna ska bli kastad i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, det stämmer (det står fast) enligt Mediens och Persiens lag som inte kan återkallas.”
13Sedan sade de till kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna (ordagrant ’en av sönerna av de bortförda från Juda’), rättar sig varken efter dig eller det påbud som du har signerat. Tre gånger om dagen ber han sin bön.” De vill låta Daniel framstå i dåligt ljus. De betonar att Daniel inte är en av dem. Enda orsaken att nämna att han varit en fånge var att förnedra honom och misstänkliggöra Daniels intentioner. För det andra säger de att Daniels handlande var inte bara mot lagen, utan mot kungen själv. Inte nog med att Daniel gått emot kungen och lagen, han gjorde det medvetet tre gånger om dagen. Det var inte bara ett missförstånd utan en medveten handling.
14När kungen hörde detta, tog han mycket illa vid sig. Det arameiska ordet ”beesh” används här. Det betyder ”lukta illa” och används bildligt för hur ”hela situationen stinker”. Det som skett är helt fel, skamfyllt och orättfärdigt. Kungen förstår hur han har blivit lurad. Han bestämde sig för att göra allt han kunde för att rädda Daniel. Ända till solnedgången försökte han hitta en utväg.
15Sedan kom männen i en grupp (konspirerade de, ryckte de fram) och sade till honom: ”Kom ihåg, o kung, att enligt medisk och persisk lag kan inga påbud från kungen ändras.”
16Då gav kungen Dareios order om att hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Din Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) tjänar, han ska rädda dig!”
17Man hämtade en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, så att inget skulle ändras vad det gäller beslutet som fattats mot Daniel.
18Sedan gick kungen till sitt palats. Han åt ingenting på kvällen (han fastade), och han lät ingen underhållning (musik, dans) föras in till honom. Den natten kunde han inte sova.
19Tidigt nästa morgon, så fort det började ljusna, steg han upp och skyndade sig till lejongropen.
20Då han närmade sig gropen, ropade han på Daniel med ängslan i rösten: ”Daniel, den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?”
21Då talade Daniel till kungen: ”Ers Majestät, länge leve konungen!
22Min Gud har sänt sin ängel som stängde till gapet på lejonen så de inte har skadat mig, eftersom jag visade mig vara oskyldig inför Gud. Jag har inte heller gjort något ont mot dig, ers majestät.” Daniel säger inte att han är en syndfri människa, se Dan 9:18. Däremot är han oskyldig i det här fallet, när han tillbad Gud, och trotsade kung Dareios förordning som förbjöd detta.
23Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle lyftas ur gropen. Så Daniel lyftes upp ur gropen och han var inte det minsta skadad, för han hade litat (trott) på sin Gud.
24Sedan befallde kungen att männen som anklagat Daniel (ordagrant ”ätit honom levande”) skulle hämtas och föras till lejongropen. De, deras fruar och barn kastades i gropen. Lejonen kastade sig över dem innan de nått marken och slet dem i stycken. Både tematiskt och rent textmässigt hör detta stycke i kapitel 6 ihop med kapitel 3 där Daniels tre vänner kastas i den brinnande ugnen. Samma ovanliga ord för anklaga, används i Dan 3:8 och Dan 6:25. På samma sätt som Nebukadnessar skrev ett brev gör även Dareios det, se Dan 3:31 och Dan 6:25.
25Därefter lät kung Dareios skriva till alla folk, stammar och språkgrupper i hela världen: ”Med önskan om stor frid (välgång)!
26Härmed ger jag en ny förordning att man i mitt rike ska frukta och vörda Daniels Gud. För han är den levande Guden som lever för evigt. Hans rike går inte under, och hans välde består till slutet.
27Han räddar och befriar, gör tecken och under, i himlen och på jorden. Han är den som räddade Daniel ur lejonens våld (hand).”
28Daniel hade framgång (blev befordrad, fick ära, rikedom och makt) under Dareios regeringstid, och (även) under persern Kyros (Koresh) regeringstid. Texten kan läsas på två sätt. Antingen beskriver den hur Dareios och Kyros är två samtida ledare. I så fall är Dareios guvernören som Kyros satte över staden Babylon, och som historiskt sett skulle kunna vara en general vid namn Gubaru, se Dan 1:1. Den hebreiska konjunktionen ”vav” översätts vanligtvis med ”och”, men kan också översättas ”även”. I så fall blir den andra delen en förklaring och förtydligande: ”även, det vill säga, under persern Kyros regeringstid”. Daniel indikerar då att medern Dareios, se Dan 5:31, är samma person som persern Kyros. Det som försvårar tolkningen är att samma personer har olika namn i olika regioner, det gäller ju även Daniel och hans vänner, se Dan 1:7. Förhoppningsvis kan framtida arkeologiska fynd där Dareios namn nämns hjälpa till i tolkningen här.
