Apostlagärningarna 4:23-34

²³När man hade släppt dem Petrus och Johannes, de hade blivit fängslade dagen innan, se vers 3, kom de till sina egna och berättade allt som översteprästerna och de äldste hade sagt.

²⁴När de hörde det, ropade de enat (i ett ackord, med samma sinne) till Gud och sade: ”Allsmäktig Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.

²⁵Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare Ps 2:1-2: ’Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna, varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?

²⁶Jordens konungar trädde fram på rad för att attackera, och härskarna samlade sig mot Herren och mot hans Smorde Kristus, Messias.’

²⁷Ja, det är verkligen vad som har hänt mitt ibland oss Davids profetia har gått i uppfyllelse, här i denna stad Jerusalem. Både Herodes Antipas och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk, förenade sig mot din helige tjänare Jesus, som du har smort,

²⁸till att utföra så mycket som din hand och din vilja redan hade bestämt skulle ske.

²⁹Herre, se nu på deras hot och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan förkunna ditt ord,

³⁰medan du fortsätter att sträcka ut din hand för att bota de sjuka (vidröra, hela både andligt och fysiskt), och låta tecken (mirakler som bevisar) och under (som väcker förundran) ske genom din helige sons, Jesu namn.”

³¹När de slutat be (bönfallit) skakade platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av den helige Ande, och de fortsatte att tala Guds ord med frimodighet. Ordet för be är ”deomai” som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet ”deo” betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. De fortsatte att tala Guds ord med frimodighet. Det dröjer lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se Apg 5:12. Det sker intressant nog först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se Apg 5:1-11.

³²Alla de många som trodde var ett hjärta och en själ (sinne). Ingen av dem kallade något av det han ägde för enbart sitt, utan de hade allt gemensamt.

³³Med stor kraft (styrka) frambar apostlarna ständigt vittnesbördet att Herren Jesus hade uppstått, och stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla.

³⁴Ingen av dem led någon nöd, för alla som ägde åkrar eller hus, sålde dem (vid behov) och bar fram (gav tillbaka) det belopp de fått,