Apostlagärningarna 2:29-45

²⁹Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.

³⁰Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.

³¹I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade att han inte ska lämnas kvar i graven, och hans kropp inte ska utsättas för förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).

³²Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla som står här inför er vittnen till.

³³Sedan han genom Guds högra hand (kraft, makt) blivit upphöjd och fått den utlovade helige Anden, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) den Anden över oss, som ni nu både sett och hört.

³⁴David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv: ’Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida (dela min tron),

³⁵till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter (helt reducerat fiendens makt).’ Ps 110:1

³⁶Så därför eftersom Gud har uppväckt Jesus från döden och upphöjt honom låt nu hela Israels hus verkligen förstå (få en egen personlig erfarenhet av) att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort till både Herre och Kristus.”

³⁷Nu när de hörde detta, kände de ett stygn i hjärtat (syndanöd, en djup smärtsam upplevelse av sorg), och sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Män, bröder, vad ska vi göra?”

³⁸Petrus svarade dem: ”Omvänd er (vänd helt om, förändra ert sätt att tänka och era värderingar), och låt var och en av er döpa sig (nedsänkas i vatten, grekiska ”baptizo”) i Jesu Kristi namn så att era synder blir förlåtna, och ni ska då få den helige Ande som gåva.

³⁹För löftet om den helige Ande gäller er och era barn, och alla de som är långt borta hedningarna - så många som Gud kallar (bjuder in) till sig själv.”

⁴⁰Med många andra ord intygade Petrus vittnade han personligt och uppriktigt och fortsatte att uppmuntra (förmana, varna) dem, och sade: ”Rädda er från detta moraliskt förvridna släkte.”

⁴¹De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar).

⁴²De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt): apostlarnas lära (undervisning) och gemenskapen, måltiderna som även inkluderade nattvarden, se 1 Kor 11:20 och bönerna i templet och i hemmen, se Apg 3:1; Apg 4:23.

⁴³En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ alla invånare i Jerusalem, och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna.

⁴⁴Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. Detta var helt frivilligt, se Apg 5:4, och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se 1 Joh 3:17.

⁴⁵De sålde när det uppkom behov sina fasta egendomar (hus, mark) och sina ägodelar, och delade ut åt alla, allteftersom var och en behövde.