Markus 9:5-27

⁵Petrus svarade trots att ingen frågat honom, han avbröt deras konversation och sade till Jesus: ”Mästare, det är gott (underbart) för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor han syftade antagligen på de hyddor som man byggde under firandet av Lövhyddohögtiden, en för dig, en för Mose och en för Elia.”

⁶Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta över vad de såg var lärjungarna. Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.

⁷Då kom ett moln och sänkte sig över dem (överskuggade dem), och ur molnet kom en röst: ”Detta är min son, min enda högt älskade. Lyssna ständigt på honom (hör och lär hela tiden från honom)!” Molnskyn är en bild på Guds närvaro. I gamla testamentet övertäckte den tabernaklet, se 2 Mos 40:34-35, och vilade över templet i Jerusalem, se 1 Kung 8:10.

⁸Plötsligt när de tittade sig omkring såg de inte längre någon förutom Jesus.

⁹På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.

¹⁰De behöll detta för sig själva, och diskuterade med varandra vad som kunde menas med att uppstå från de döda.

¹¹De frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda (lagexperterna) att det är nödvändigt att Elia kommer först?”

¹²Han svarade: ”Det är sant att Elia kommer först före Messias och återupprättar allt som det berättas i Mal 4:5-6. Varför står det att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad (bli behandlad utan respekt)?

¹³Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom.” Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se Mark 6:14-29.

¹⁴Det har gått en dag sedan Jesus tog med sig tre lärjungar upp på berget, se Luk 9:37. När de Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kom till de nio andra lärjungarna nedanför berget såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda (laglärda) som ifrågasatte (debatterade med) dem.

¹⁵Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) hans ansikte och person glänste fortfarande och sprang fram och välkomnade honom.

¹⁶Han frågade de skriftlärda: ”Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar och ifrågasätter)?”

¹⁷En man ur folkhopen svarade honom: ”Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).

¹⁸När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft).”

¹⁹Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!”

²⁰Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga.

²¹Jesus frågade hans far: ”Hur länge har detta pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten.

²²Demonen har ofta kastat honom både i eld och vatten för att försöka döda honom. Men om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss mig och min son och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!”

²³Jesus sade till honom: ”Om du har kraft att göra någonting säger du? Allt är möjligt för (allt förmår) den som tror.”

²⁴Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!”

²⁵Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!”

²⁶Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg stilla och livlös som ett lik, och många sade att han var död.

²⁷Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp.