Lukas 8:22-46

²²Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm. En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lade ut,

²³och medan de seglade föll Jesus i sömn. Då kom det en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, och de var i stor fara.

²⁴Då gick de fram och väckte honom och sade: ”Mästare, mästare, vi går under!” Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och vattnets vågor, och de lade sig och det blev lugnt.

²⁵Han frågade lärjungarna: ”Var är er tro?” Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sade de till varandra: ”Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?”

²⁶De Jesus och de tolv lärjungarna kom till gerasenernas område, som ligger mitt emot Galiléen.

²⁷När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.

²⁸När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!” Frasen är ordagrant ”vad har jag med dig att göra”, och kan betyda ”lämna mig ifred” eller ”bry dig inte om mig.”

²⁹Jesus hade redan befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Den hade länge haft mannen i sitt grepp. Ofta hade man bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öknarna av demonen.

³⁰Jesus frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Legion”, för många demoner hade farit in i honom. ”Legion” betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.

³¹De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet).

³²Nu gick där en stor svinhjord 2 000, se Mark 5:13 och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han.

³³Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. Svin var ett orent djur för judarna. Ägarna och befolkningen var icke-judar.

³⁴När de som vaktade svinen såg vad som hade skett, flydde de och berättade det i staden och på landsbygden.

³⁵De gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. De blev förskräckta.

³⁶De som hade sett händelsen på nära håll, berättade hur den demonbesatte mannen hade blivit helad (botad, befriad, frälst). De som vaktade svinen var långt borta, se Matt 8:30, så detta syftar antagligen på lärjungarna och folk i andra båtar som följt med till denna sidan av sjön, se Mark 4:36.

³⁷Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av fruktan. Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad. Jesus steg i båten och vände tillbaka till den västra sidan av Galileiska sjön.

³⁸Mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom och sade:

³⁹”Gå tillbaka hem till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig.” Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.

⁴⁰När Jesus kom tillbaka till Kapernaum i Galiléen välkomnade folket honom med glädje, för alla väntade på honom.

⁴¹Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,

⁴²för han hade en enda dotter på tolv år, och hon låg för döden. Medan Jesus var på väg dit trängde folket på från alla håll. Ordet översätts också ”kväva” i Luk 8:14. Det beskriver hur folket pressade mot honom längs med gatorna i Kapernaum.

⁴³Där bland folket fanns en kvinna som haft blödningar under tolv år och inte kunnat bli botad av någon. Lika länge som flickan levt har den här kvinnan lidit av dessa kroniska blödningar.

⁴⁴Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen (hebreiska ”tsitsit”) på hans mantel, och i samma ögonblick stannade blodflödet. Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se 3 Mos 15:19-33. Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom. Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torahn, se 4 Mos 15:38-39. Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se Matt 23:5. Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613. Arkeologiska fynd från grottor vid Döda havet bekräftar att traditionen är tillförlitlig. De 2 000 år gamla tofsarna som bevarats i ökenklimatet, ser likadana ut som de tofsar som judar bär än i dag. Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i Mal 4:2 där det står att ”rättfärdighetens sol”, som syftar på den kommande Messias, ”ska gå upp med läkedom under sina vingar”. Ordet som ofta översätts ”vinge” är samma ord som används för ”hörn” i 4 Mos 15:38 där budet om att bära fyra tofsar på ”hörnen” av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på Jesu makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se 1 Sam 24:1-7. Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se Rut 3:9. När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren, i stället är det kvinnan som blir helad och ren.

⁴⁵Jesus stannade och frågade: ”Vem var det som rörde vid mig?” Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: ”Det var inte jag.” När alla förnekade det, sade Petrus: ”Mästare, vem rörde inte vid dig, folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor.”

⁴⁶Men Jesus sade: ”Någon rörde vid mig på ett speciellt sätt, för jag kände att helande kraft gick ut från mig.”