Lukas 23:5-43

⁵De insisterade kraftigt (blev än mer påstridiga) och sade: ”Han hetsar upp folket i hela Judéen det romerska namnet för hela den judiska provinsen som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galiléen, ända från Galiléen i norr och hit till Jerusalem i Judéen i söder.”

⁶När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen.

⁷Så fort han fick reda på att han var från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i Jerusalem under dessa dagar. Herodes Antipas regerade över Galiléen och Peréen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galiléen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.

⁸När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört mycket om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. Något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud. Herodes hade tidigare velat träffa Jesus, se Luk 9:7-9.

⁹Så Herodes frågade honom upprepade gånger och med många ord, men Jesus svarade inte honom.

¹⁰Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom våldsamt.

¹¹Även Herodes och hans livvakter hans personliga soldater fick förakt för honom och hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus.

¹²Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra; tidigare hade det rått fiendskap mellan dem.

¹³Sedan kallade Pilatus till sig översteprästerna och ledarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna och folket.

¹⁴Han sade till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.

¹⁵Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden.

¹⁶Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.”

¹⁸Då skrek hela folkhopen: ”Bort med honom! Frisläpp Barabbas!”

¹⁹Detta var en man som hade kastats i fängelse för att ha lett ett upplopp i staden Jerusalem, och även mördat.

²⁰På nytt talade Pilatus med dem, för han ville släppa Jesus.

²¹Men de ropade: ”Korsfäst! Korsfäst honom!”

²²Då talade han till dem för tredje gången och frågade: ”Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom.”

²³Men de fortsatte att pressa honom hårt med höga rop och krävde att han skulle korsfästas. Deras rop blev övermäktiga (allt starkare, fick önskad effekt).

²⁴Pilatus gav domen att deras vilja skulle ske.

²⁵Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.

²⁶Medan de förde bort Jesus mot Golgata tog de tag i en man, Simon från Kyrene, som var på väg in till Jerusalem från landet. De lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil, 1,5 km. Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges, var han antagligen en kristen, eller blev det senare, se även Mark 15:21.

²⁷En stor folkmassa följde med, och bland dem var också kvinnor som sörjde och klagade över honom.

²⁸Jesus vände sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn.

²⁹För det kommer en tid då man ska säga: ’Saliga (lyckliga, välsignade) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.’ Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor kommer att önska att de inte fött barn till världen. Den judiska historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även 5 Mos 28:53; 2 Kung 6:29.

³⁰Då ska man säga till bergen: ’Fall över oss’, och till höjderna: ’Dölj oss.’ Hos 10:8

³¹För om man gör så med det gröna trädet som är svårt att antända, vad ska då inte ske med det förtorkade som brinner lätt?” Om sådant lidande kommer över Jesus Kristus, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem, se även 1 Pet 4:17?

³²Jesus var inte den ende som blev korsfäst den dagen. Två andra förbrytare (kriminella våldsmän) fördes också ut för att bli avrättade tillsammans med honom. Vissa manuskript har ”andra, två kriminella” för att på så vis indikera att Jesus inte var en kriminell, men profetian i Jes 53:12 säger att han räknades bland de kriminella.

³³När de kom till platsen som kallades Skallen på hebreiska Golgata, på latin calvaria korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster.

³⁴Jesus sade bedjande till sin Far: ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.” Samtidigt som han bad delade de upp hans kläder mellan sig och kastade lott om dem,

³⁵och folket stod där och såg på betraktade nyfiket vad som skedde på avstånd. Ledarna medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna hånade honom och sade: ”Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶Soldaterna gjorde sig också lustiga över (retades med) honom och erbjöd surt vin billigt vin som soldaterna brukade dricka, som också användes för att lindra smärta, se Ords 31:6

³⁷och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv.”

³⁸Det fanns också ett anslag kallades ”titulus” och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått ovanför honom skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se Joh 19:20. Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna: ”Detta är Jesus från Nasaret judarnas konung.” De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19.

³⁹Den ene av förbrytarna som hängde där stämde in i cynismen och smädade honom och sade upprepade gånger: ”Är inte du Messias? Hjälp (rädda) då dig själv och oss.”

⁴⁰Men den andre brottslingen tillrättavisade honom: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?

⁴¹Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls.”

⁴²Sedan sade han till Jesus: ”Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Andra manuskript har ”kommer med ditt rike”.

⁴³Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig (jag lovar dig med säkerhet), i dag ska du vara med mig i paradiset.” Ordet ”paradiset” har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den ”tredje himlen”, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.