Lukas 18:8-14

⁸Jag försäkrar er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro en sådan uthållig tro som änkan hade här på jorden när han kommer tillbaka?” Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska inte en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!

⁹Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:

¹⁰”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var en tullindrivare (publikan).

¹¹Farisén stod och bad högt till (om, för) sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare - eller som den där skatteindrivaren.

¹²Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’ Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen ”till” i vers 11, grekiska ”pros” kan också översättas ”om” eller ”för”. Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och ”bad för sig själv”. Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad ”om” sig själv, eller ännu värre ”till” sig själv genom att prisa sin egen godhet.

¹³Men skatteindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: ’Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.’

¹⁴Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”