Lukas 11:7-13

⁷Då kanske han där inne svarar: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’

⁸Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.

⁹Därför säger jag er: Be (och fortsätt be, gång på gång), och ni ska få, sök (och fortsätt söka, gång på gång) och ni ska finna, bulta (och fortsätt bulta, gång på gång) och dörren ska öppnas.

¹⁰För alla som fortsätter att be, de fortsätter att få, och alla som fortsätter att söka, de fortsätter att finna, och alla som fortsätter att bulta, för dem ska det fortsätta att öppnas.” Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom.

¹¹”Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,

¹²eller en skorpion när han ber om ett ägg?

¹³Om alltså ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlen som är helig, ren, fullkomlig och god ge den helige Ande åt dem som ber honom?”