Lukas 11:2-49

²Då sade han till dem: ”När ni ber, säg så här en mall för hur en Jesu lärjunge ska be: ’Fader, låt ditt namn bli ärat, låt ditt rike komma. Bönen börjar med lovprisning.

³Ge oss var dag, vårt dagliga andliga och fysiska bröd.

⁴Förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. För oss inte in i frestelse.’ ” Gud frestar ingen, det är det egna mänskliga begäret som förleder, se Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. I Bergspredikan några år tidigare hade Jesus redan gett en liknande längre undervisning om bön, och då också börjat med att förklara att bön inte är uppvisning eller att rabbla tomma ord, se Matt 6:9-13; 7:7-11. Dessa två böner är inte ordagrant likadana, vilket är helt naturligt eftersom Jesus inte mekaniskt upprepade exakt samma ord när han undervisade. Strukturen i bönen är dock densamma och ger en mall för hur man ber.

⁵Sedan sade han till dem och fortsätter att undervisa om bön genom att ge två liknelser: ”Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: ’Kära vän, kan du låna mig tre bröd limpor,

⁶en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.’

⁷Då kanske han där inne svarar: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’

⁸Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.

⁹Därför säger jag er: Be (och fortsätt be, gång på gång), och ni ska få, sök (och fortsätt söka, gång på gång) och ni ska finna, bulta (och fortsätt bulta, gång på gång) och dörren ska öppnas.

¹⁰För alla som fortsätter att be, de fortsätter att få, och alla som fortsätter att söka, de fortsätter att finna, och alla som fortsätter att bulta, för dem ska det fortsätta att öppnas.” Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom.

¹¹”Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,

¹²eller en skorpion när han ber om ett ägg?

¹³Om alltså ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlen som är helig, ren, fullkomlig och god ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

¹⁴Jesus drev ut en dövstum demon mannen var också blind, se Matt 12:22. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).

¹⁵Men några av dem fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22; Matt 12:24 sade: ”Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste.” Beelsebul betyder bokstavligen ”flugornas herre”, ett annat namn för Satan.

¹⁶Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen.

¹⁷Men Jesus, som förstod deras tankar, sade till dem: ”Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under).

¹⁸Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.

¹⁹Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.

²⁰Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina ”egna söner” - sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.

²¹När en stark man i det här fallet Satan, beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.

²²Men när den som är starkare Jesus kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet befriar människorna som varit bundna av djävulen.

²³Den som inte är med mig tar min sida och tror på mig är emot mig, den som inte samlar med mig engagerar sig i min seger och det jag gör, han skingrar. Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.

²⁴När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.’

²⁵När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt.

²⁶Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början.”

²⁷När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: ”Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!” Ordagrant ”saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat.”

²⁸Men han svarade: ”Ja du har rätt, Maria är välsignad, men inte primärt för att hon var min mor, utan för att hon har tagit till sig Guds ord: Saliga (lyckliga, välsignade) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

²⁹Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16. När folket strömmade till mer och mer, började han tala: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken mirakler som bevisar att han var sänd av Gud, men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.

³⁰På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:40.

³¹Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon en hedning kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet hon såg inga tecken - och här är mer vishet än Salomo!

³²Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De hedningarna i Nineve omvände sig utan att behöva se några tecken när Jona predikade - och här är mer nådefull predikan om omvändelse än Jona!” Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.

³³”Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet träskålen för att mäta upp mjöl som rymde knappt nio liter. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.

³⁴Kroppens lampa är ögat. Ögat är ofta en bild på hjärtat. När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.

³⁵Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker.

³⁶Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus.”

³⁷Medan Jesus talade bjöd en farisé honom till att äta lunch hemma hos sig. Ordagrant ”dagens första måltid”, frukost eller tidig lunch. När han kom dit lade han sig till bords. Man satt inte utan låg till bords med fötterna vända bort från det halvmeterhöga bordet som ofta var u-format. På så vis kunde alla se varandra, och tjänarna kunde servera i mitten. Det var även en rangordning där de främsta platserna var närmast värden. Man låg på mattor och lutade sig mot sin vänstra armbåge och åt med höger hand.

³⁸När farisén såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden förundrades han (började han spekulera i orsaken till varför Jesus gjorde så). Enligt den judiska traditionen skulle man ceremoniellt rena sig genom att stänka vatten på ett speciellt sätt före en måltid.

³⁹Då sade Herren till honom: ”Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska.

⁴⁰Ni tänker dåraktigt (ologiskt)! Detta ord är inte ett skällsord, utan fokuserar på att någon är tanklös och inte resonerar logiskt. Jesus skulle aldrig gå emot sitt eget ord och kalla någon för ’dåre’, se Matt 5:22. Han vill utmana fariséerna att tänka själva och inte bara följa sin samtid och dåvarande traditioner. Har inte han som gjort utsidan också gjort insidan?

⁴¹Men ge det som finns där inne ge från hjärtat, ge av maten som finns i faten till de fattiga, så blir allt rent för er. Fariséerna ägnade sig åt yttre ceremoniella regler för att se rättfärdiga ut inför människor, men Jesus pekar på att de i stället måste ge från hjärtat och en sann kärlek till Gud och människor. Då blir även utsidan ren.

⁴²Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla små kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan social rättvisa och medmänsklighet till människor och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

⁴³Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan där de kunde blicka ut över församlingen och att bli hälsade på torgen.

⁴⁴Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan)! Ni liknar omärkta gravar som människor råkar gå över utan att veta om det och blir ceremoniellt orena.” Se även Matt 23:27-28.

⁴⁵En av de laglärda som tolkade Moseböckerna och lärde ut regelverket för hur de skulle fullföljas in i minsta detalj sade då till Jesus: ”Mästare, när du säger dessa saker förolämpar du även oss.”

⁴⁶Jesus svarade: ”Ja, ve (uttryck för intensiv förtvivlan), också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna med mänskliga regler och bud, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.

⁴⁷Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan)! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade.

⁴⁸Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.

⁴⁹Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.