Lukas 10:6-26

⁶Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.

⁷Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus och jämför och försök hitta det bästa.

⁸När ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram utan att oroa er för om maten förberetts enligt fariséernas alla renhetslagar, se Matt 7:18.

⁹Bota de sjuka som finns där i staden och säg till folket: ’Guds rike är nära er.’ Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus, konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se Luk 10:1.

¹⁰Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:

¹¹’Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.’

¹²Jag säger er mina lärjungar: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden. Sodom var känd för sin synd, 1 Mos 19:1-29. För den stad, som inte tar emot ett av dessa trettiofem par som sändes ut, väntar en större dom vid tidsålderns slut, se Matt 10:15.

¹³Ve dig (uttryck för intensiv förtvivlan), Korasin! Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön. Ve dig, Betsaida! Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön. För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.

¹⁴Men de hedniska städerna Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni judiska städer Korasin och Betsaida.

¹⁵Och du, Kapernaum den stad Jesus hade verkat mest i, du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i dödsriket (Hades).

¹⁶Den som lyssnar till er mina lärjungar som jag sänder ut till städerna, lyssnar till mig. Den som förkastar er, förkastar mig. Den som förkastar mig förkastar den som sänt mig Gud själv.”

¹⁷De sjuttio återvände glada och berättade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn.”

¹⁸Han sade till dem: ”Jag såg Satan fursten till alla demoner som måste lyda er slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande).

¹⁹Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.

²⁰Men även om det är stort och fantastiskt, gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er i stället desto mer över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen.”

²¹I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade bedjande: ”Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än). Ja, Fader, så har du bestämt.

²²Allt har min Fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

²³Jesus vände sig till de tolv lärjungarna och sade enbart till dem (samtalade privat med dem): ”Saliga (lyckliga, välsignade) är de ögon som ser vad ni ser! Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20.

²⁴Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör just nu, men fick inte se och höra det.”

²⁵En laglärd expert på hur Moses lag i gamla testamentet skulle tolkas reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: ”Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?” Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.

²⁶Jesus svarade honom genom att ställa en motfråga: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?”