Lukas 10:13-32

¹³Ve dig (uttryck för intensiv förtvivlan), Korasin! Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön. Ve dig, Betsaida! Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön. För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.

¹⁴Men de hedniska städerna Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni judiska städer Korasin och Betsaida.

¹⁵Och du, Kapernaum den stad Jesus hade verkat mest i, du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i dödsriket (Hades).

¹⁶Den som lyssnar till er mina lärjungar som jag sänder ut till städerna, lyssnar till mig. Den som förkastar er, förkastar mig. Den som förkastar mig förkastar den som sänt mig Gud själv.”

¹⁷De sjuttio återvände glada och berättade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn.”

¹⁸Han sade till dem: ”Jag såg Satan fursten till alla demoner som måste lyda er slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande).

¹⁹Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.

²⁰Men även om det är stort och fantastiskt, gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er i stället desto mer över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen.”

²¹I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade bedjande: ”Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än). Ja, Fader, så har du bestämt.

²²Allt har min Fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

²³Jesus vände sig till de tolv lärjungarna och sade enbart till dem (samtalade privat med dem): ”Saliga (lyckliga, välsignade) är de ögon som ser vad ni ser! Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20.

²⁴Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör just nu, men fick inte se och höra det.”

²⁵En laglärd expert på hur Moses lag i gamla testamentet skulle tolkas reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: ”Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?” Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.

²⁶Jesus svarade honom genom att ställa en motfråga: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?”

²⁷Han svarade genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18: ”Du ska osjälviskt utgivande älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ, av all din kraft och med allt ditt förstånd; och din medmänniska som dig själv.”

²⁸Jesus sade till honom: ”Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike.”

²⁹Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: ”Vem är då min medmänniska?” Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som ”ens nästa”. Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.

³⁰Jesus tog upp diskussionen skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet och svarade: ”En man en jude var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. Jeriko är en stad 3 mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.

³¹Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.

³²På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen. I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de ’passerade samma väg’, vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just ’tjänat Gud’ i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.