Johannes 2:13-25

¹³Det var vår och Judarnas påskhögtid närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem.

¹⁴I templet tempelförgården såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor. De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.

¹⁵Då gjorde han en piska av repstumpar antagligen från tömmar och tyglar från oxarna och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord.

¹⁶Till dem som sålde duvor sade han: ”Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats.”

¹⁷Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet Ps 69:9: ”Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus.”

¹⁸Då tog judarna de religiösa ledarna i Jerusalem till orda och sade: ”Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?”

¹⁹Jesus svarade: ”Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”

²⁰Då sade judarna: ”Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel och ombyggnaden var ännu inte klar, och du ska resa upp det på tre dagar?”

²¹Men templet (den plats där Gud bor) han talade om var hans kropp. Det första templet byggdes 953 f.Kr. av Salomo. Det förstördes av babylonierna 586 f.Kr. då judarna fördes bort i fångenskap. Sjuttio år senare byggdes det andra templet. Herodes den store påbörjade en omfattande renovering och expandering 19 f.Kr. När Jesus nu besökte templet hade arbetet pågått i 46 år, men det blev inte klart förrän 63 e.Kr, bara sju år innan templet förstördes 70 e.Kr. Dessa tre verser använder det grekiska ordet ”naos” för tempel. Det syftar på den platsen där Gud bor. I templet var det den innersta gården och det allra heligaste, men Jesus använder också ordet om sig själv - Jesus är Guds Son.

²²När han var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.

²³Under påskhögtiden som pågick under åtta dagar i Jerusalem då stora skaror var i staden började många tro på och följa honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde.

²⁴Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galiléen, eftersom han kände dem alla. Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas den kan visa sig vara äkta, se 1 Tim 3:6, 10.

²⁵Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den bedrägliga mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. Han känner alla tankar och människors hjärtan, se 1 Sam 16:7.