Johannes 1:2-41

²Han var i begynnelsen med Gud. Gud, grekiska ”theos”, nämns tre gånger i de två första verserna. Den första och sista med bestämd artikel men i obestämd form när det sägs att ”ordet var Gud”. Innebörden blir då att Ordet är gudomligt, dvs. äger Guds egenskaper, se Kol 1:15. Samtidigt är Ordet, Jesus, inte bara som Gud utan också fullt ut Gud, se Joh 10:30. Eftersom ingen människa kan förstå Gud i hans fullhet, begränsar han sig och möter människan i Ordet för Mose på berget Sinai och senare i Ordet förkroppsligat i Sonen.

³Allting blev skapat genom honom, och utan honom blev ingenting som finns till skapat.

⁴I honom var liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv) och Livet Jesus var människornas ljus.

⁵Och ljuset lyser i mörkret, för mörkret har ingen makt över det (kan inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset).

⁶Det kom en man, sänd från Gud (som en representant, ambassadör), hans namn var Johannes.

⁷Han kom som ett vittne, för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset Jesus, för att alla skulle tro genom honom.

⁸Själv var han inte Ljuset, men han kom för att vittna om Ljuset.

⁹Det sanna Ljuset, som med ett stadigt, fast sken lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet), kom till världen.

¹⁰Han var i världen, och världen var skapad genom honom, men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom.

¹¹Han kom till det (och de) som tillhörde honom hans domän, skapelse, värld, men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.

¹²Vers 12 och 13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap - genom tro på Kristus blir man Guds barn! Men till alla som tog emot honom gav han kraft (delegerad auktoritet, rättighet, privilegium) att bli Guds barn, till dem som tror (lutar sig mot, förlitar sig) på hans namn.

¹³Vilka är födda, inte beroende på blodslinje tron ärvs inte från föräldrar, inte heller genom köttets (fysisk) vilja, goda gärningar etc. inte heller genom någon människas (en faders) vilja ingen annan människa kan frälsa någon, utan genom Gud. De är födda av Gud.

¹⁴Nu blev Ordet en mänsklig varelse (kött, tog sig mänsklig natur) och bodde (hade en tillfällig boning, tältade) bland oss, och vi såg hans härlighet (ära, majestät), den härlighet som en fars ende son har, full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.

¹⁵Johannes Döparen vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.”

¹⁶Genom hans Kristi, se Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9 fullhet (överflöd) har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),

¹⁷för ­lagen instruktionerna, se 2 Mos 19-40 gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan ”lagen” och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning sten­tavlor. Redan när lagen gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar lagen, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också Guds instruktioner, se Joh 14:15.

¹⁸Ingen har någonsin sett Gud, men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.

¹⁹Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” flera gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop. Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”

²⁰Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: ”Jag är inte Messias (den Smorde).”

²¹De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han.

²²Då sade de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ Jes 40:3.”

²⁴Några av de utsända var fariséer,

²⁵de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är Kristus (Messias, den Smorde), Elia eller Profeten?” Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.

²⁶Johannes svarade på deras fråga och sade: ”Jag döper bara i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.

²⁷Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal den lägsta sysslan som en slav utförde.”

²⁸Allt detta hände i Betania, på andra östra sidan av Jordan, där Johannes döpte. Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Johannes nämner två platser som heter Betania i sitt evangelium. Sex dagar före den sista påsken kommer Jesus till Betania strax öster om Jerusalem som var Martas, Marias och Lasarus hemby, se Joh 12:1. I både den inledande och avslutande ”heliga veckan” omnämns alltså ett Betania. Jesus börjar sin tjänst i Betania, på jordens lägsta punkt, underifrån som Guds lamm. Han avslutar sin tjänst i det andra Betania strax intill det högt belägna Jerusalem, där han fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12.

²⁹Nästa dag såg Johannes Jesus komma till honom, och han sade: ”Se, Guds Lamm, som utplånar (själv lyfter upp och bär) världens synd.

³⁰Detta är mannen som jag talade om när jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.’

³¹Jag själv kände inte honom (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.”

³²Johannes vittnade vidare och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom för att aldrig lämna honom.

³³Jag kände inte honom (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten Gud själv sade till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’

³⁴Jag har sett att det hände, jag såg det med egna ögon och jag har vittnat om att han är Guds Son.”

³⁵Nästa dag stod Johannes Döparen där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.

³⁶När han på avstånd fick se Jesus gå förbi sade han: ”Se, där är Guds Lamm.”

³⁷De båda lärjungarna Andreas och Johannes, evangeliets författare hörde honom Johannes Döparen säga detta, och de följde Jesus.

³⁸Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: ”Vad söker (önskar) ni?” De sade: ”Rabbi, var bor du?” Det arameiska ordet Rabbi betyder lärare. Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.

³⁹Han sade till dem: ”Kom med och se.” Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden). Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt - på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tidräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fem tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen, som nämns i denna vers; omkring sjätte timmen, se Joh 4:6; exakt sjunde timmen, se Joh 4:52; omkring sjätte timmen, se Joh 19:14.

⁴⁰En av de två som hade hört vad Johannes Döparen sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias” - det arameiska ordet betyder Kristus (den Smorde, den utvalde).