Apostlagärningarna 5:32-40

³²Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.”

³³När de hörde detta blev de rasande (ordagrant beskriver det en smärta som om deras hjärtan skulle sågas itu) och ville döda dem.

³⁴Men då reste sig en farisé i Stora rådet Sanhedrin som hette Gamaliel, en laglärare som var aktad av hela folket. Gamaliel var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel. Gamaliel var verksam i Jerusalem 22-55 e.Kr. och den rabbin som Paulus hade blivit undervisad av, se Apg 22:3. Gamaliel befallde att man skulle föra ut apostlarna en stund. Han hade stort inflytande och var säker på att han snabbt kunde övertyga rådet att inte förhastat döda apostlarna.

³⁵Sedan sade han till dem det samlade rådet: ”Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.

³⁶Exempel 1: För en tid sedan kom Teudas en man som ledde ett väpnat judiskt uppror mot romarna och menade sig vara något. Han fick med sig omkring 400 män, men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. Det var stora oroligheter efter Herodes den stores död 4 f.Kr. Teudas var ett vanligt grekiskt namn och han var troligen en av ledarna för detta uppror.

³⁷Exempel 2: Efter honom kom Judas från Galiléen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom, men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. Detta syftar på en senare skattskrivning efter den som skedde kring Jesu födelse, se Luk 2:2. Den judiska historieskrivaren Josefus omnämner en skattskrivning i Judéen 6-7 e.Kr. som provocerade seloterna i Galiléen till ett uppror som brutalt slogs ner av romarna.

³⁸Så nu i detta fall med apostlarna och den här nya rörelsen säger jag Gamaliel er: Håll er borta från dessa män. Släpp dem fria! För om detta bara är mänskligt påhitt och aktivitet (entusiasm) blir det inget av det,

³⁹men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.” De blev övertygade av honom.

⁴⁰När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem med trettionio rapp på ryggen, se 2 Kor 11:24 och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.