Apostlagärningarna 20:1-28

¹Paulus beger sig nu till Korint via Makedonien, troligen genom städerna Filippi, Tessalonike och Berea. Det var allvarliga problem i församlingen i Korint och under tårar hade Paulus skrivit ett brev som han skickat med Titus, se 2 Kor 2:3. Detta brev finns inte bevarat och verkar skrivits mellan Första och Andra Korintierbrevet. Paulus kan inte vänta på att Titus kommer tillbaka till Efesos, utan beslutar sig för att möta honom på vägen för att höra hur det gått. När oroligheterna i Efesos hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien. Paulus tar kustvägen norrut och stannar till i Troas och letar efter Titus, se 2 Kor 2:12. Han fortsätter och möter honom sedan i Makedonien, antagligen i Filippi eller Tessalonike, se 2 Kor 7:5-16.

²Han reste genom Makedonien och talade många uppmuntrande ord till syskonen (bröderna och systrarna i tron). Därefter kom han till Grekland. Grekland är det mer folkliga namnet på den romerska provinsen Achaia, se Apg 18:12; 19:21.

³Där i församlingen i Korint blev han kvar i tre månader. Det är under denna period som Romarbrevet skrivs. Brevet skickas med Paulus kvinnliga medarbetare Febe som var verksam i församlingen i Korints södra hamnstad Kenkrea, se Rom 16:1-2. I Romarbrevet hälsar Paulus också speciellt till Prisca och Aquila, se Rom 16:3. Kejsar Claudius har dött år 54 e.Kr. och efterträtts av Nero, vilket gjort det möjligt för de två makarna, som Paulus lärt känna i Korint och därefter tagit med sig till Efesos, att återvända till Rom. När Paulus sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka samma väg han kommit genom Makedonien. Det är vår och snart påsk, se Apg 20:6. Eftersom många judar skulle åka till Jerusalem planerade man kanske att döda Paulus under båtresan. På grund av hoten ändrar Paulus sin plan och tar landvägen, vilket inte heller kan ha varit helt riskfritt med tanke på den stora summa insamlade pengar man hade med sig till Jerusalem, se Rom 15:25-26. Det kan vara en av anledningarna till att man tar med sig sju representanter från flera olika församlingar. En annan orsak är att man vill ha flera vittnen som kan intyga att allt gått rätt till så att Paulus inte kan misstänkas för förskingring.

⁴De sju representanterna från församlingarna som samlat in medel till Jerusalem och som reste med Paulus var: Sopater (Sopatros), son till Pyrrhus från Berea, Om Sosipater, som omnämns i Rom 16:21, är samma person representerade han församlingen i Korint. Aristarchus och Secundus från Tessalonike, Aristarchus hade också varit med Paulus i Efesos, se Apg 19:29; 27:2; Kol 4:10. Gaius från Derbe och Timoteus från Lystra, Båda var från södra Galatien, se Apg 16:1. Timoteus reste med Paulus på både andra och tredje resan. Tychikus (Tychikos) och Trofimus (Trofimos) från den romerska provinsen Asien. Tychikus var en medarbetare till Paulus som nämns i hans senare brev, se Kol 4:7; Ef 6:21; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Trofimus var från Efesos, se Apg 21:29.

⁵Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. Det är troligt att ”dessa” syftar på Tychikus och Trofimus, som reste i förväg till sin hemprovins för att förbereda båtresan till Jerusalem. Här i Filippi ändras berättarformen till ”oss”, och Apostlagärningarnas författare Lukas ansluter till resesällskapet. Antagligen har han stannat kvar i Filippi sedan Apg 16:17. Från och med nu och resten av Apostlagärningarna hela vägen till Rom finns Lukas vid Paulus sida. Det bekräftas i Paulus sista kända brev, det andra till Timoteus som är skrivet i Rom, där han skriver att ”bara Lukas är kvar hos mig”, se 2 Tim 4:11.

⁶Vi själva seglade ut från Filippi från hamnstaden Neapolis efter det osyrade brödets högtid som varade i sju dagar och som Paulus firar. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar. Antagligen väntade de på båten som de skulle med.

⁷Den första dagen i veckan på söndagen var vi samlade till brödsbrytelse. Man hade med sig mat och man åt tillsammans, se 1 Kor 11:20-21. Samlingen började vid solnedgången, efter arbetsdagens slut. Paulus samtalade (förde en dialog, diskuterade) med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt.

⁸Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. Det har gått några veckor sedan påsken, som alltid infaller vid fullmåne, så det var helt mörkt ute. Oljelamporna brann och det var varmt och syrefattigt i den trånga lokalen på översta våningen.

⁹En ung man som hette Eutychos som passande betyder ”lyckligt lottad” satt i fönstret. Han hade troligen arbetat sedan tidig morgon och sedan kommit till mötet som startade på kvällen. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död.

¹⁰Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv).” Paulus agerande påminner om Elia och Elisa, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.

¹¹Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt länge här används ett annat ord än i vers 7. Paulus delar sitt hjärta på ett personligt sätt, och församlingen lyssnar också annorlunda nu efter händelsen med Eutychos, ända till gryningen, och begav sig sedan i väg.

¹²De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

¹³Resan från Troas till Miletos beskrivs i detalj. Båtfärden tar fem dagar och man seglade med ett mindre skepp längs med kusten och lade till i hamn under natten. Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. Eftersom båten behövde runda Kap Baba, som är den västligaste udden på Grekland, kunde Paulus ta den kortare landvägen på tre mil och ändå hinna till Assos i tid för att kunna gå ombord på skeppet.

¹⁴Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till östra hamnstaden Mitylene på ön Lesbos.

¹⁵Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med ön Chios. Dagen därpå lade vi till vid ön Samos. De stannar troligen till i hamnstaden Pythagoras, som fått sitt namn från den kände matematikern från 500 f.Kr. som var född på denna ö. Efter ytterligare en dag kom vi till staden Miletos.

¹⁶Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i den romerska provinsen Asien där Efesos var huvudstad. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

¹⁷Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste (ledare, grekiska ”presbyteros”). Med båt tar resan 1,5 dag. Den 14 mil långa landvägen tar nästan tre dagar att gå. Det dröjer alltså omkring fem dagar innan församlingsledningen från Efesos kommer ner till Paulus. Dessa ledare representerade troligen inte bara församlingen i Efesos utan även alla de församlingar som startats i Mindre Asien, se Apg 19:10.

¹⁸När de var framme hos honom sade han till dem: ”Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till den romerska provinsen Asien. Det var ungefär fyra år sedan Paulus kommit till Efesos och stannat där tre år, se Apg 20:31.

¹⁹Jag har tjänat Herren (som en slav) i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Den senaste konspirationen mot Paulus i Korint tvingade honom att ändra sin resplan att segla direkt till Syrien, se Apg 20:3. Paulus mötte ofta på motstånd i sin tjänst, se Apg 9:24; 13:50; 14:2; 17:5, 13; 21:27-28, 30-31.

²⁰Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen (från hus till hus).

²¹Jag har ständigt vittnat både för judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

²²Se, nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.

²³Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.

²⁴Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig).

²⁵Jag vet att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Paulus visste inte alla detaljer vad som skulle ske i framtiden, se vers 22. Dock visste han den övergripande planen, se vers 23. I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se Rom 15:23-24. Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även Fil 2:24; Filemon 1:22.

²⁶Därför vittnar jag i dag den sista dagen vi ses för er att jag inte är skyldig till någons blod,

²⁷för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

²⁸Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (grekiska ’episkopos’ som betyder ’en som vakar över’), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget (sin Sons) blod.