Apostlagärningarna 15:27-39

²⁷Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

²⁸Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:

²⁹att ni håller er borta från att äta kött offrat till avgudar 3 Mos 17:1-9, från att äta blod 3 Mos 17:10-12, från att äta kött av kvävda djur 3 Mos 17:13-16 och från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet ”pornea”) 3 Mos 18:1-23. Här i det formella brevet ändras ordningen i Jakobs muntliga framställning från vers 20, så de fyra områdena exakt följer rubrikerna i 3 Mos 17-18. Reglerna i dessa två kapitel har universell karaktär. De gäller både judar och icke-judar, se 3 Mos 17:8, 10, 12, 13, 15; 18:24, 26, 30. De gällde även folket som bodde i landet före Israel, se 3 Mos 18:24-25. I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!

³⁰De Paulus, Barnabas, Judas och Silas skickades nu i väg och kom ner till Antiokia i Syrien, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.

³¹När de läste det högt i församlingen blev man glada över denna uppmuntran (den tröst och uppbyggelse det gav dem).

³²Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade (tröstade, hjälpte, formande) och styrkte syskonen (bröderna och systrarna i tron) med många ord.

³³När de hade varit där en tid och uppdraget var avslutat sändes de tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. Judas och Silas återvänder till Jerusalem.

³⁵Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

³⁶Detta är den andra av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna. Till en början är det inte en missionsresa utan mer ett uppföljningsarbete för att besöka de församlingar som startats under den första resan i Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Men den helige Ande leder dem vidare västerut till Makedonien och Achaia, nuvarande Grekland, och på så vis når evangeliet Europa! Resan täcker en sträcka över hav och land på 500 mil. Restiden var omkring 100 dagar. Resan påbörjas omkring 49 e.Kr. och varar runt tre år. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 300-350 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön. Efter en tid sade Paulus till Barnabas: ”Vi borde resa tillbaka och besöka syskonen (bröderna och systrarna i tron) i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det.”

³⁷Barnabas ville då ta med sin kusin Johannes som också kallades Markus.

³⁸Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet.

³⁹Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Frågan gällde Johannes Markus karaktär. På den första resan hade han ganska tidigt lämnat Paulus och Barnabas och rest hem, se Apg 13:13. Paulus hade troligen en mer rationell syn än Barnabas. Paulus såg allvaret och farorna på resan och ville kunna lita på sina medarbetare. Barnabas däremot ville ge sin kusin en ny chans, se Kol 4:10. Barnabas personlighet verkar alltid vara uppmuntrande och hjälpande. Han tog sig an Paulus när han var nyomvänd, se Apg 9:27. Det var också han som hämtade Paulus till Antiokia, se Apg 11:25. Händelserna i Gal 2:11-21, där Paulus kritiserar Barnabas och Petrus, kan också ha spelat in i konflikten. Johannes Markus visade sig senare vara trofast. Han omnämns av Petrus, se 1 Pet 5:13, och även sedan av Paulus, se Kol 4:10; 2 Tim 4:11. Även om Paulus och Barnabas hade olika åsikter hur arbetet skulle utföras står det inte att de skildes åt som ovänner. Paulus nämner Barnabas i 1 Kor 9:6 som en apostel som arbetar för Herren. I stället för en missionsresa, blir det nu två!