Apostlagärningarna 10:13-27

¹³En röst kom till honom: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!”

¹⁴Petrus svarade: ”Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.”

¹⁵Då sade en röst för andra gången till honom: ”Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent.”

¹⁶Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen. Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se Luk 22:61; Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se vers 28.

¹⁷Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,

¹⁸och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst.

¹⁹Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sade den helige Anden till honom: ”Se, tre män söker dig.

²⁰Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.”

²¹Petrus reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och gick ner till männen och sade: ”Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?”

²²De svarade: ”Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga.”

²³Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av de judiska bröderna sex stycken, se Apg 10:45; 11:12 från Joppe följde med honom.

²⁴Dagen därpå kom de till Caesarea efter två dagars vandring. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner.

²⁵När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.

²⁶Men Petrus reste upp honom och sade: ”Stå upp! Jag är också en människa.” Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.

²⁷Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.