Romarbrevet 1:13-29

¹³Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. Jesus talar om hur skörd är en bild på människors omvändelse och frälsning, se Joh 4:34-38.

¹⁴Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet ”barbaros” är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet ”bar-bar” som blev ”barbaros”.

¹⁵Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

¹⁶Jag skäms inte för evangeliet (det glada budskapet). Det är Guds kraft till befrielse (frälsning, befrielse från antastande störande fiender). Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar. Den befriande kraften i evangeliet finns tillgänglig för var och en som tror, först för juden men också för greken (hedningen).

¹⁷Varför då? Guds rättfärdighet uppenbaras nämligen (blir synlig) i evangeliet, från tro (tillit) till tro (tillit), precis som det står skrivet Hab 2:4: ”Den rättfärdige ska leva av tro”. Ordet tro betyder tillit och förtröstan. Uttrycket ”från tro till tro” kan beskriva en tro och uppenbarelse som växer mer och mer, från det första steget när man tar emot Jesus och genom hela livet då Gud helgar och befriar mer och mer från synd. Det beskriver också en tillit och förtröstan på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket kan också förstärka att det är genom tro, och bara genom tro, som vi kan bli rättfärdiga och kan förstå evangeliet.

¹⁸För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen. Paulus använder samma ord för ”uppenbara”, grekiska ”apokalypto”, i denna och föregående vers: ”Guds rättfärdighet uppenbaras i evangeliet ...” vers 17. ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet ...” vers 18. Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden. Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se Rom 2:5. Det finns också en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se Rom 1:24.

¹⁹Resonemanget i vers 18 fortsätter. Sanningen är alltid sanning även om den medvetet undertrycks och hindras: Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) i dem i deras hjärtan, se Rom 2:15, eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem som inte vill veta av sanningen.

²⁰Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, som är hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

²¹Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

²²När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar

²³och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur som man tillbad som sina avgudar. Avgudadyrkan öppnar dörren till all annan synd. När människan blir sin egen gud kan hon göra vad hon själv vill utan att behöva stå till svars för sina handlingar.

²⁴Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra.

²⁵De ersatte sanningen om Gud att han skapat världen och människan mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen (så är det, det är sant). Avgudadyrkan och tempelprostitution var nära förknippade med varandra. De flesta avgudarna hade sexuella anspelningar och för att tillbe och behaga fertilitetsgudar och gudinnor krävdes därför sexuell aktivitet.

²⁶Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande (skamliga) lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga sexuella umgänget mot det som är onaturligt.

²⁷På samma sätt lämnade männen det naturliga sexuella umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Tretton av de fjorton första romerska kejsarna var bisexuella. Den förste kejsaren som gifte sig med en man var Nero, som regerade 54 - 68 e.Kr. Han var den femte kejsaren och var bara 17 år när han kom till makten. När Paulus skriver detta brev i slutet på 50-talet var Nero i tjugoårsåldern. Några år senare, efter ett antal fruar och affärer, gifter Nero sig 64 e.Kr. med en man där Nero tar rollen av en brud under ceremonin. Senare gifter han sig med en ung pojke, Sporus, sedan han dödat en av sina unga älskarinnor. Det var inte ovanligt att pedofili förekom mellan slavägare och hans slavar. Den romersk-grekiska mytologin beskriver också alla möjliga former av sexuella relationer mellan människor och gudar, samma kön och även djur. Det var i denna hedniska miljö som församlingen i Rom levde. En stark kontrast till Bibelns värderingar från 3 Mos 18, där sexuella relationer utanför äktenskapet, mellan nära släktingar, med samma kön och med djur förbjuds. Att Paulus väljer att ta upp just utlevd homosexualitet kan bero på att det sätter sig upp mot självaste skapelseordningen vilket är temat här.

²⁸Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder.

²⁹De har blivit helt fyllda av all slags: orättfärdighet (avsaknad av en moralisk standard), ondska, girighet omättligt behov av mer, ofta på bekostnad av andra och elakhet. Nu följer fem substantiv i formen genitiv singular som alla beskriver avund och dess konsekvenser. De är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek, illvilja söker ständigt strid och ondska. Nu följer tolv substantiv i ackusativ plural. De skvallrar,