Lukas 10:34-41

³⁴Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem (tvättade dem rena och desinfekterade dem). Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.

³⁵Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.’ Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.

³⁶Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?”

³⁷Han den laglärde, se vers 25 svarade: ”Den som visade medlidande med honom.” Då sade Jesus till honom: ”Gå och gör likadant (agera på samma sätt).”

³⁸Medan de var på väg mot Jerusalem gick Jesus in i en by Betania, 3 km öster om Jerusalem, se Joh 11:1, där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.

³⁹Hon hade en syster som hette Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Maria, som antagligen var den yngre systern, skulle senare smörja Jesu fötter med dyrbar olja under middagen hos Simon den spetälske, se Joh 12:2. Här sitter nu Maria i husets innergård och lyssnar på Jesu undervisning. Där är antagligen också hennes bror Lasarus, de tolv lärjungarna och andra nyfikna från byn. Att sitta vid någons fötter betyder att vara någons lärjunge, Lukas använder samma uttryck om Paulus som blev undervisad vid Gamaliels fötter, se Apg 22:3.

⁴⁰Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas grekiska ”poly diakonia”, ordagrant ”mycket tjänande”. Hon gick fram avbröt Jesu undervisning och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig.” Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.

⁴¹Men Herren svarade henne: ”Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult).