Apostlagärningarna 2:5-9

⁵I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen.

⁶När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt på sitt eget språk talas.

⁷De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken). Alla apostlarna kom från Galiléen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se Joh 1:46. I Galiléen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se Matt 26:73. Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart. De sade: ”Är inte alla dessa som talar galiléer?

⁸Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). Femton olika områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Listan börjar längst österut och går västerut.

⁹Vi som är: parter folkslag från Iran och Afghanistan, meder från nuvarande Iran elamiter från östra Turkiet fram till Kaspiska havet; besökare från ordagrant ’de som är bosatta i’: Mesopotamien Irak, Judéen, Kappadokien östra Turkiet, Pontus norra Turkiet, den romerska provinsen Asien västra Turkiet,