Apostlagärningarna 22:13-26

¹³kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.

¹⁴Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.

¹⁵Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.

¹⁶Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn i bön.

¹⁷Synen i templet: När jag sedan hade återvänt till Jerusalem och bad i templet under något av de dagliga bönepassen klockan nio, tolv eller tre, kom jag i hänryckning.

¹⁸Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.

¹⁹Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.

²⁰Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. Apg 7:58

²¹Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna.”

²²Ända tills nu hade de folkskaran lyssnat på Paulus då han gett sitt vittnesbörd på den arameiska dialekten, men nu ropade de högt: ”Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!”

²³De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften. Det är inte helt klart varför de slet av sig sina mantlar, kanske för att vara redo att stena honom, se Apg 7:58? Att kasta damm på huvudet var ett tecken på sorg. Att skaka av sig det av fötterna var ett tecken på att man tog bort det som var oheligt, se Apg 13:1. Att de kastar damm kan bero på att de här på tempelområdet inte hade något annat att kasta på honom, se Joh 8:5-8.

²⁴Lysias förstod inte hebreiska/arameiska så han beslutade sig för den vanliga romerska metoden för att få höra sanningen - förhör under tortyr. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog under detta straff. Detta var ett mycket värre straff än piskningen Paulus och Silas fick i Filippi, se Apg 16:22. Befälhavaren Lysias beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.

²⁵När de hade sträckt ut honom för piskan, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?”

²⁶Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren Lysias och berättade det och sade: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!”