Apostlagärningarna 12:19-25

¹⁹När Herodes Agrippa I sänt soldater och låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han de sexton ansvariga vakterna och befallde att de skulle föras bort för att avrättas. Därefter reste han ner från Judéen till Caesarea och stannade där.

²⁰Det var politiskt oroliga tider och Herodes låg i bitter strid med det närliggande folket i de feniciska kuststäderna Tyros och Sidon. Gemensamt kom de deras representanter till kungen Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i Caesarea. När de hade fått över hans kammarherre (närmaste rådgivare) Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning. Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.

²¹På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.

²²Folket började då ropa (upprepade gånger): ”Det är en guds röst, inte en människas!”

²³I stället för att säga emot dem, njöt han av deras beundran. På en gång slog en Herrens ängel ner honom med en sjukdom, eftersom han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog. Herodes Agrippa I dog 44 e.Kr., 54 år gammal. Enligt Josefus ropade folket att han var en gud och odödlig. Han varken dementerade eller bekräftade uttalandet. Han drabbades av plötsliga magsmärtor och fick föras till sitt palats där han dog efter fem dagar. Det var en otäck sjukdom som verkade ha gjort att hans kropp ruttnade.

²⁴Guds ord hade framgång och spred sig alltmer.

²⁵När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem överlämnat de finansiella gåvorna, se Apg 11:29-30, vände de tillbaka till Antiokia och tog då med sig Johannes som kallades Markus.