Lukas 9:6-21

⁶De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och helade de sjuka.

⁷Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galiléen och Peréen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller ”tetrark” som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. När landsfursten Herodes Antipas fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda,

⁸andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹Herodes själv sade: ”Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?” Och han försökte få träffa Jesus.

¹⁰Apostlarna (de utsända) kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan till en stad som hette Betsaida. De ror längs med kusten till området i närheten av staden Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se Mark 6:32. Betsaida betyder ordagrant ”fiskhuset”. Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn Tagba, strax söder om Kapernaum.

¹¹När folket fick reda på det följde de honom landvägen, se Mark 6:33. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.

¹²När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: ”Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här.”

¹³Men han sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” De svarade: ”Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar - om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?”

¹⁴Det var omkring 5 000 män förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Då sade han till sina lärjungar: ”Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje.”

¹⁵De gjorde så och lät alla slå sig ner.

¹⁶Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.

¹⁷Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över - tolv korgar fulla med bröd. Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!

¹⁸En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”

¹⁹De svarade: ”Johannes Döparen. Andra säger den stora profeten Elia som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.”

²⁰Då frågade han dem: ”Men vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias (Messias, den Smorde).”

²¹Men Jesus förbjöd dem att säga detta till någon. Både lärjungarna och det judiska folkets förhoppningar på Messias var befrielse från romarna, men det var inte därför som Jesus kommit denna gång.