1Att vara fylld av den helige Ande, se Ef 5:18, är en nödvändighet för en god relation mellan barn och föräldrar. Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.
2”Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor.” Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16. Detta är det första budet med ett löfte:
3”så att det går dig väl (du får framgång, rikedom), och du får leva länge på jorden.” 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16
4Fäder föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23, reta inte medvetet era barn (små barn) så att de blir arga, uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (så de lär sig etik, moral och uppförande) och råd (förmaning, tillrättavisning, varning). Rör inte upp deras känslor så de senare blir bittra. En förälder ska inte agera orimligt, falskt eller hyckla. Allt sådant kan krossa barnens hjärta, se Kol 3:21.
5Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället. Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder Kristus. Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Kristus som är Mästare över både slavar och herrar, se vers 9.
6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor, utan var Kristi tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare, på samma sätt som ni tjänar Herren och inte bara människor,
8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren. Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3. I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus både till slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.
9Herrar, behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord). Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).
10Till sist: Bli starka i Herren genom att ni är förenade med honom, och hämta er styrka från hans mäktiga kraft (möjlighet, förmåga, styrka).
11Klä på er Guds fulla rustning en soldats rustning så att ni framgångsrikt har kraft att kunna stå (ansikte mot ansikte) emot djävulens bedrägeri (strategi, slughet, falskhet). I detta brev nämns tre positioner. En troende sitter tillsammans med Kristus, se Ef 2:6. Vandrar tillsammans med andra troende, se Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15. Står fast mot den onde, se Ef 6:11, 13, 14. Ordet bedrägeri är i singular. Djävulens enda sätt att påverka är att ljuga och bedra.
12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (andra människor), utan: Mot ärkehärskare. Ledare från urgamla tider, militär term för general, högsta ledare, syftar antagligen på demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Mot krafter. Kraft given av auktoritet, militär term för general. Mot mörkrets härskare. Ordagrant ”råstyrka satt i ordning i den här världen”, militär term för träningsläger, kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter. Mot ondskans andemakter i luften (närmast kring jorden). Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner. Ordet mot, grekiska ”pros”, som används fem gånger i denna vers, är samma ord som Johannes använder för att beskriva hur Ordet finns tillsammans ”med” Gud, se Joh 1:2. Lika nära som treenigheten är nära varandra, så nära är fienden i kampen mot ondskan. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan kämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.
13I den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad med en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför. Ta därför på er Guds hela vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser, och stå upprätt som segrare i striden efter att ha fullgjort allt.
14Stå därför fasta var beredd och behåll din position: Ha sanningen som ett bälte spänt runt höfterna. Bältet höll alla andra delar av rustningen på rätt plats. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder som fladdrar och hindrar rörligheten. Bär rättfärdighetens bröstpansar. Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.
15Spänn fast (snöra fast hårt, utan något glapp) beredskapen under era fötter (var förberedd, undervisad, redo) med budskapet om frid(frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet, evigt liv efter döden). En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.
16Över (ovanför, omkring) alla andra skydd, bär (lyft upp)trons sköld, genom vilken ni kan släcka den ondes alla brinnande pilar. Här används inte ordet för den mindre, runda skölden som användes vid parader, utan den stora stridsskölden. Den kallades ”dörren” och var individuell och måttanpassad efter soldatens längd. På samma sätt har alla kristna fått ett mått av tro, se Rom 12:3, den ger fullständigt skydd mot alla fiendens brinnande pilar!
17Ta emot (välkomna)frälsningens hjälm (hjälmen som befriar från inkräktande fiender). På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Tess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som ”hoppet om frälsning”. Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Det finns två olika ord för frälst på grekiska. I Ef 2:5 används ”sozo”, som kan beskrivas som frälsningen som Gud ger. Här används däremot ”soteria”. Båda orden överlappar varandra i betydelse och översätts med frälsning, men ”soteria” handlar också om befrielse från sådant som antastar och stör. Samma ord används i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att ”arbeta” på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart. Ett annat ord än i vers 13 används här för ”ta”. Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva. Ta också emot, välkomna andens svärd, som är Guds ord. Ordet för svärd är det kortare svärd som användes speciellt för närstrid och var dödande. Här används inte det grekiska ordet ”logos” för det skrivna ordet utan ”rhema”, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och för attack, se Matt 4:1-11.
18Be alltid i Anden (ta varje tillfälle i varje stund), med alla typer av böner(sätt att söka, fråga). Vaka (var redo, beredd) med uthållighet och mål (syfte), i förbön för alla de heliga (Guds utvalda folk). En romersk soldat hade också spjut som ingick i rustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen.
19Be också för mig, att jag får tala fritt, så jag kan öppna min mun för att frimodigt proklamera (berätta, förkunna) mysteriet om de goda nyheterna (evangeliet som nu är uppenbarat)
20för vilket jag är en ambassadör (högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land) i kedjor i fängelse. Be att jag frimodigt talar, så som jag bör.
21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er:
22Honom sänder jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan. Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.
23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron), och kärlek med tro, från Gud, Fadern och Herren Jesus Kristus (Messias, den Smorde).
24Nåd (Guds oförtjänta favör och gillande) vare med er alla som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus Kristus i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek. Amen (låt det bli så).
