1 Vers 1-6 är en enda mening i grekiskan. Därför på grund av den position vi har fått i Jesus, som Paulus just beskrivit i kapitel 1-3 uppmanar (ber, förmanar) jag er, jag som är en fånge i Herren, att vandra (leva ett liv som är) värdigt den kallelse ni har fått.
2Med all ödmjukhet och mildhet (styrka under kontroll, rätt balans av känslor och vrede, fri från hämndlystnad och bitterhet), i tålamod, ha ständigt fördrag med varandra i kärlek (som är utgivande och osjälvisk).
3Ta hela tiden initiativ (sträva efter, arbeta) för att behålla enheten som Anden ger genom fridens band.
4Det finns en kropp församlingen och en Ande, på samma sätt som ni en gång blev kallade till och tog emot ett hopp,
5en Herre, en tro, ett dop,
6en Gud - allas Fader, som står över allt (regerar totalt), arbetar genom alla och är i alla verkar och lever i oss alla som tror.
7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med Kristi gåva.
8Därför står det: När han steg upp i höjden, ledde han ett paradtåg av fångar djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset och han gav gåvor till människorna. Ps 68:19
9Frasen: ”han steg upp”, vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner från himlen till den lägre delen, nämligen jorden? Judiska rabbiner tolkade Psalm 68 utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.
10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna tre finns nämnda i Bibeln för att hans närvaro ska uppfylla allt hela universum.
11Han gav gåvor Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen: Några till att bli apostlar(budbärare), och några till profeter(förkunnare, som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden eller det förflutna), och några till evangelister(förkunnare av evangeliet), och några till pastorer(herdar över hans hjord) och lärare(instruktörer, som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat). Församlingen beskrivs som en kropp där Kristus är huvudet, se Ef 4:15. I den bilden finns fem ledande gåvor som har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21: - Aposteln är tummen som är den kortaste men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område det behövs. - Profeten är pekfingret som pekar ut riktningen. - Evangelisten är långfingret som når längst ut. - Pastorn är ringfingret som lovat trohet till församlingen och skyddar den som en herde. - Läraren är lillfingret som ger balans åt hela handen. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.
12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp Kristi kropp (församlingen),
13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
14Vi ska inte längre vara omogna småbarn (spädbarn, olärda) som kastas hit och dit av vågorna och blir missledda av varje vindkast i läran genom sluga människors spel som planerar (organiserar) olika sätt att sprida villfarelse.
15I stället, tala alltid sanning i osjälvisk, utgivande kärlek, låt oss i allt växa upp i honom som är huvudet, Kristus.
16På grund av honom (under hans översikt) växer och hålls hela kroppen (församlingen) kontinuerligt samman i kärlek, genom det stöd varje led ger, när varje kroppsdel utför den uppgift som den blivit tilldelad.
17Från att ha talat om hur de troende ska vandra värdigt sin kallelse, se vers 1-16, följer nu en varning om hur de inte ska vandra. Detta säger jag er därför som syftar tillbaka på uppmaningen i vers 1-3 att vandra värdigt, och uppmanar er allvarligt i Herren: Vandra (lev) inte längre som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras tankar är tomhet (ytliga, planlösa).
18Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för det andliga livet i Gud på grund av deras ovilja som beror på deras hårda (blinda) hjärtan.
19I sin andliga apati (ljumhet, okänslighet, hårdhet) har de överlämnat sig själva som ett byte till ohämmad sensualitet, så att de girigt praktiserar all sorts orenhet allt som deras förmörkade sinnen kräver.
20Men detta var inte vad Kristus lärde (undervisade).
21Om ni verkligen hade lyssnat på honom och blivit undervisade av honom, och lärt er att all sanning är i Jesus att sanningen bor och är personifierad i Jesus:
22då skulle ni en gång för alla ha lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva), som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska lockelser (bedrägliga begär),
23och ständigt låta er bli förnyade i sinnet genom anden Jud 1:19,
24och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad till Guds avbild till rättfärdighet och helighet som kommer (flödar) från sanningen. Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla. Däremot är den inre människans förnyande något som ständigt pågår. I den troende finns köttet och anden tillsammans, se Gal 5:17. Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter anden.
25Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla, låt var och en tala sanning till sin nästa, för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp). Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.
26Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) så att frön av bitterhet sås in,
27ge inte ett sådant utrymme (rum, tillfälle) för djävulen. Paulus citerar från Ps 4:5: ”Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah.” Det avslutande hebreiska ordet ”Selah” beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse. Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel: - Grekiska ”thumos” beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med ”häftighet”, det förbjuds i vers 31. - Det andra ordet är ”parorgismos” och översätts ”förbittring”, se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid. - Den vrede som vi uppmanas känna är ”orge”, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15. Att ordet ”utrymme” används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: ”När jag är trängd ger du mig rum”, se Ps 4:1. Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se Rom 12:19.
28Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd. Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.
29Låt inte ofruktbart (smutsat, ruttet) tal komma ut genom er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör det.
30Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrad med) för återlösningens dag med en slutgiltig befrielse genom Kristus från ondska och syndens konsekvenser.
31Låt all bitterhet (hat, bitter rot som leder till bitter frukt) och häftighet (hett temperament, upprörda känslor) och vrede (dåligt humör) och klagan (gnäll, dispyter) och nedvärderande tal (smädande, hårt föraktfullt tal) vara långt ifrån er, tillsammans med all ondska (illvilja, onda planer, önskan att skada). Denna lista med fem synder har ”och” mellan varje punkt, detta visar hur varje punkt är lika allvarlig.
32Var i stället: vänliga (hjälpsamma, goda) mot varandra, ömsinta (förstående, hjärtliga) och förlåt alltid varandra, på samma sätt som Gud i Kristus har förlåtit er. Denna lista med tre goda egenskaper har inte ”och” mellan varje punkt i grundtexten. Detta skrivsätt visar att det finns fler dygder. Tyngdpunkten ligger på själva slutsatsen - att förlåta och agera på samma sätt som Jesus.
