1Efter en längre undervisning om givande där han uppmanar korintierna att förnya sin iver för insamlingen till de troende i Jerusalem, tar Paulus upp sin egen roll som apostel. Paulus börjar detta stycke med auktoritet och tydlighet. Han har blivit anklagad av falska apostlar för att vara djärv när han skriver brev på avstånd, men feg väl på plats, se vers 10. Nu i brevets sista kapitel besvarar han den kritiken. Jag, Paulus, vädjar personligen vid Kristi mildhet och godhet, jag som enligt vissa, se vers 10 är så ”ödmjuk” när jag möter er ansikte mot ansikte, men ”modig” när jag är långt borta och skriver mina brev.
2Jag bönfaller er det starkaste ordet för vädjan, att när jag kommer till er korintier ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv).
3För även om vi lever i världen (vandrar i köttet), strider vi inte på världens sätt (strider inte efter köttet med mänskliga vapen).
4För de vapen vi strider med är inte köttsliga fysiska vapen utan har kraft från Gud att bryta ner fästen.
5Ja vi bryter ner tankebyggnader och alla slags höga murar, som reser sig upp (lite i taget, mer och mer) mot kunskapen om Gud, och vi tar alla tankebyggnader (föreställningar) och tvingar dem under Kristi lydnad. Bilden som målas upp är en romersk soldat som tvingas ta fram svärdet för att få en omedgörlig fånge att lyda. Slagfältet är sinnet där tankar och resonemang som strider mot Guds ord måste tas till fånga och överlämnas till Kristus, vår befälhavare. I nästa vers fortsätter den militära liknelsen.
6Vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad som församling blivit fullständig.
7Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se 2 Kor 11:4, 22. Se vad som sker mitt framför er (vad som är helt uppenbart)! Frasen kan också översättas ”Ni ser bara det som är på ytan” och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då ska han ha klart för sig att vi tillhör Kristus lika mycket som han.
8Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas.
9Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev.
10Han syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint säger: ”Hans brev har tyngd och kraft se 2 Kor 7:8, men när han kommer själv är han svag (hans fysiska utseende och framförande imponerar inte) och man föraktar hans ord.” Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus den störste guden, och Paulus var hans talesman, se Apg 14:8-12. Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk/romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i ”Handbok i livets konst” omkring 125 e.Kr.
11Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.
12Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting. I den antika världen var jämförelse med andra ett vanligt retoriskt grepp som praktiserades flitigt.
13Vi däremot berömmer oss inte gränslöst (utan förbehåll), utan håller oss inom gränsen för det område (grekiska ”kanon”, den måttstock, norm) som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er.
14Vi går inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med Kristi evangelium. Paulus grundade församlingen i Korint, se 1 Kor 3:6.
15Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält (vårt inflytande) hos er ska utvidgas kraftigt.
16Då kan vi förkunna evangeliet i områden bortom ert och behöver inte berömma oss av det som redan är uträttat på någon annans område.
17Den som berömmer sig måste berömma sig i Herren. Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 1 Kor 1:31. Se även Ords 27:2.
18Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.
