30och sade: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
31Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ”
32Så de två utsända gick i väg och fann att det var precis som han hade sagt dem.
33Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?”
34De svarade: ”Herren behöver det.”
35De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och hjälpte Jesus upp.
36Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget öster om Jerusalem började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett.
38De sjöng från Psalm 118:26, som sjöngs under påskhögtiden: ”Välsignad är konungen, han som kommer i Herrens namn! Fred i himlen och ära i höjden!”
39Några fariséer i folkmassan sade då till honom: ”Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga.”
40Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.
41När Jesus kom närmare, och han fick se staden Jerusalem, med templet i förgrunden grät han över den
Lukas 19
Lukas 19:30-41