30 och sade: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
31 Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ”
32 Så de två utsända gick i väg och fann att det var precis som han hade sagt dem.
33 Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?”
34 De svarade: ”Herren behöver det.”
35 De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och hjälpte Jesus upp.
36 Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget öster om Jerusalem började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett.
38 De sjöng från Psalm 118:26, som sjöngs under påskhögtiden: ”Välsignad är konungen, han som kommer i Herrens namn! Fred i himlen och ära i höjden!”
39 Några fariséer i folkmassan sade då till honom: ”Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga.”
40 Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.
41 När Jesus kom närmare, och han fick se staden Jerusalem, med templet i förgrunden grät han över den
