1Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom.
2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
3Två exempel när något litet styr något stort: När vi lägger ett litet betsel i munnen på en häst för att den ska lyda oss styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar, ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp - den bestämmer färdriktningen. Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort: Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är som en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.
9Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
11En källa kan väl inte samtidigt från samma klippöppning ge både sött och bittert vatten? Nej, det är omöjligt.
12Mina syskon (bröder och systrar i tron), ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Nej, det är omöjligt. Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.
13Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke Jak 4:1-10 utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant ”två-själad”, grekiska ”di-psychos”. Ordet återfinns i Jak 1:8 och i Jak 4:8. Redan i Jak 1:5 introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydliga när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen. Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)? Visa detta genom att leva rätt med den ödmjukhet som kommer från sann visdom. Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.
14Men om ni nu har bitter avund och själviskhet (rivalitet, själviska ambitioner) i era hjärtan ska ni inte skryta och ljuga mot sanningen.
15Sådan falsk vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, själslig (världslig, oandlig), ja, rent utav demonisk (djävulsk).
16För där det finns avund och själviskhet, där finns det också oordning (råder det förvirring, anarki, tumult) och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.
17Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten mot den jordiska visheten som är full av ”oordning”, se vers 16, tydliggörs även i de grekiska ordvalen och strukturen. Visheten från ovan beskrivs i en fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon, omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa. Men visdomen från ovan är först och främst ren (Guds vishet är helig, obefläckad), den är dessutom: fredlig, försonlig, tillmötesgående (öppen och villig att lyssna), fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk, uppriktig.
18Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att ha planterats i frid av dem som förespråkar (aktivt verkar för) frid inom dem själva, mellan andra människor.
