1 Från: Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare (livegen slav), till de tolv stammarna i förskingringen (diasporan). De första kristna församlingarna utgjordes till största delen av judar som flytt från Jerusalem. Några av de platser som brevet skickades till och lästes upp i var troligen Fenikien, Cypern och Antiokia i Syrien norr om Jerusalem dit många flytt, se Apg 11:19. Brevet var skrivet till messiastroende judar bosatta utanför sitt hemland, kringspridda över hela Romarriket, men är minst lika aktuellt för kristna i dag. Hälsningar (var glada)! Jakob var Jesu halvbror som kom till tro först efter Jesu uppståndelse. Jakob hade en ledande roll i församlingen i Jerusalem, se Gal 1:18-19; Apg 15:13. Hälsningen är snarlik den i brevet som skickades ut från just Jerusalem, se Apg 15:23, och som Jakob var initiativtagare till, se Apg 15:13-20. Detta styrker att det är samme Jakob som skriver detta brev. I jämförelse med andra nytestamentliga brev är inledningen och hälsningen kort. I t.ex. Paulus brev till Rom är hälsningen sju verser lång.
2Mina syskon (bröder och systrar i tron), se det som den största glädje när ni får gå igenom (stöter på, råkar hamna i) olika slags prövningar. Primärt syftar Jakob på förföljelse på grund av tron, se Jak 2:6. I dessa förföljelser låg en frestelse att tröttna och ge upp tron.
3Ni ska veta att när er tro sätts på prov så blir frukten uthållighet (att man står fast även under prövningar).
4Låt er uthållighet visa sig i fullmogen handling så att ni blir fullmogna och fulländade, utan att sakna något.
5Men om nu någon av er saknar vishet praktiska insikter för att kunna gå igenom dessa prövningar, låt honom gång på gång fråga Gud, så ska han ge. Han ger generöst (fritt utan baktankar) till alla utan förebråelser (utan nedlåtande och anklagande undertoner över att man frågade).
6Men bönen måste ske i tro utan att tvivla (en inre osäkerhet på om man ska tro eller inte), för den som tvivlar (kastas mellan tro och otro) är som en våg, som drivs omkring av vinden yttre omständigheter, och kastas hit och dit av dess inre krafter då den bryts. Bilden som målas upp är en våg som i ena stunden kastas in på fastlandet, en bild på tron, för att i nästa ögonblick rulla ut i ett hav av otro igen.
7En sådan människa kan inte förvänta sig något från Herren,
8eftersom han är delad i två (ordagrant ”två-själad”), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt han tar sig för.
9Följande verser ger exempel på olika gruppers frestelser. En fattig troende frestas att fastna i att klaga över sin situation. I stället ska han glädja sig över allt Gud ger. Den rike ska inte berömma sig av sin rikedom. Vidare, den broder eller syster som lever under enkla förhållanden ska berömma sig av att ha blivit upphöjd ansetts värdig att prövas.
10Den som är rik borde berömma sig av sin svaghet (litenhet) eftersom han kommer att försvinna som blomman i gräset.
11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, dess blommor faller av, dess skönhet förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3-12. Salig (lycklig, välsignad) är den som står fast (inte vacklar) när han frestas väljer att närma sig Gud i stället för att gå bort från honom, för när han har bestått provet (visat sig vara genuin och äkta) ska han få livets segerkrans det eviga livet som Gud har lovat dem som älskar honom.
13Låt ingen säga när han blir frestad: ”Det är Gud som frestar mig”, för Gud kan inte bli frestad av ondska, och han själv frestar aldrig någon.
14Var och en är i stället frestad när han dras i väg lockas bort från Gud och den kristna gemenskapen och snärjs (som en fisk fastnar på en krok) av sitt eget begär.
15När begäret sedan blir havande, föder det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död.
16Mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), bli inte vilseledda (sluta att vandra bort från sanningen).
17Allt generöst givande och varje fullkomlig gåva (välsignelse, förmån) kommer ned från ovan. Dessa goda gåvor kommer från himlaljusens Fader han som skapat himlakropparna, hos vilken det inte kan ske någon förändring i intensitet, som t.ex. solens och månens sken som varierar under dygnet och som inte växlar och kastar någon skugga som himlakroppar som rör sig och skymmer varandra. Allt som kommer från Gud är gott. Två olika ord för gåva används. Det första refererar till handlingen, och det andra till själva gåvan. Den sista delen använder tre bilder från astronomin för att beskriva Guds oföränderlighet och hans orubblighet.
18Enligt sitt eget beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli som en förstlingsfrukt (den första skörden) han får från dem han har skapat.
19Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Låt var och en vara snar (snabb) att lyssna främst till Guds ord, se vers 18, men även när andra människor talar, sen att tala, sen till vrede (ta inte anstöt, var inte lättstött och bli inte sårad).
20För en människas vrede uträttar inget som är rättfärdigt inför Gud.
21Ni måste själva ta beslutet att ta bort (avkläda) all er orenhet (smuts) och all överflödande ondska hat och illvilja som bubblar upp, manifesteras och befläckar hela själen från era liv permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) Guds ord som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.
22Var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva (praktisera budskapet, gör som det står, annars lurar ni er själva).
23För den som bara lyssnar till ordet utan att leva ut det följa och praktisera det är som en man som noggrant tittar på sitt egna naturliga ansikte i en spegel.
24När han har studerat sig själv, går han därifrån och glömmer på en gång hur han såg ut. Som en man som ser sitt orakade och smutsiga ansikte i spegeln en morgon, men väljer att inte göra något åt det utan fortsätter sin dag och glömmer bort att han är orakad. På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel som vi ska spegla våra liv i, och det som ska tvätta oss rena, se Ef 5:26.
25Men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) den fullkomliga lagen, frihetens lag, som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare som lyder, han blir salig (lycklig) i det han gör får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt kristna liv.
26Om någon tror sig vara religiös (tjänar Gud genom yttre fromma handlingar) men inte tyglar sin tunga, bedrar han sitt eget hjärta, hans fromhet (religiösa handlingar, gudstjänst) är ingenting värd.
27Sann och obefläckad religiositet inför honom som är vår Gud och Fader är detta (de yttre fromma handlingar som kännetecknar en äkta gudstro är): att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd vilket kräver ett personligt engagemang för dem och bevara sig själv obesmittad av världen.
