Apostlagärningarna 3:10-16

¹⁰När de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten vid templet, fylldes de av förundran (blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade fattningen (var helt utom sig, ordagrant ”ekstasias”) över det som hade hänt med honom.

¹¹Nu medan mannen höll sig nära Petrus och Johannes, kom folk springande och samlades kring dem i den gång som kallas Salomos pelarhall som låg längs med den östra sidan av tempelområdet. De var helt utom sig av häpnad.

¹²När Petrus såg det sade han till folket: ”Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?

¹³Nej det var inte vi som gjorde undret, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud - våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Det är genom Jesus mannen blivit helad. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.

¹⁴Men ni förnekade (vägrade) den Helige och Rättfärdige och begärde istället att en mördare skulle friges åt er.

¹⁵Livets Källa (furste, författare, pionjär) dräpte ni, men Gud uppväckte honom från de döda. Vi är själva vittnen till detta faktum. Petrus och Johannes hade själva sett den uppståndne Jesus med sina egna ögon.

¹⁶Nu kommer svaret på frågan hur mannen blev helad: På grund av tro på hans Jesu namn, har denne före detta lama man som ni nu tittar på med kritiska, granskande blickar, och som ni känner, fått styrka av hans namn. Den tro som utövades genom Jesus har mitt framför era ögon gett honom full hälsa (helt helat honom). Det är inte tydligt i grekiskan om det är mannens eller Petrus och Johannes tro som gjorde att mannen blev helad. Kanske är det Lukas poäng här, att det viktigaste är tron på Gud, och inte vems tro som utförde undret. Trons under fanns tillgängligt för alla som samlats där i Salomos pelargång den dagen.