1I det tidigare stycket har Paulus uppmanat de troende ”att bli allt för alla”, se 1 Kor 9:22. Det är inga problem att anpassa sig till andra kulturer vad det gäller musikstil, kläder, mat, sociala mönster osv. Det blir mer komplicerat när det gäller sakrament, som är handlingar som har religiös innebörd. I detta stycke tar han upp de judiska sakramenten som fått sin fullbordan i Jesus. Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap) om vad som hände våra fäder och vad som kan hända oss: Alla var under molnet Guds närvaro som gick före dem och beskyddade dem, alla gick genom havet,
2alla blev döpta till Mose i molnet och i havet.
3Alla åt samma andliga mat,
4alla drack samma andliga dryck, för de drack från en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Paulus säger ”våra fäder” till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristna och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder från uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.
5Trots det hade Gud inte behag till de flesta (ingen glädje i majoriteten) av dem eftersom de älskade det onda mer än Gud. De föll och låg kringspridda i öknen.
6Detta är nu varnande exempel för oss, för att inte vi ska vara sådana som passionerat älskar (har begär till) det onda, som de gjorde.
7Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig (dansa). 2 Mos 32:6
8Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde och 23 000 föll (dog) under en dag. 4 Mos 25
9Vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde, de dödades av ormar. 4 Mos 21:1-9
10Klaga (muttra) inte som somliga av dem gjorde, det ledde till att de förgjordes av ”Fördärvaren” dödsängeln. 4 Mos 16:41-49
11Allt det som hände dem utgör exempel och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.
12Därför ska den som tror sig stå säkert se till att han inte faller. I vers 1-11 har Paulus tagit flera exempel från gamla testamentet hur människor vikit av från vägen - det är därför vi ska vara vaksamma.
13Ingen frestelse som drabbat er har varit övermänsklig. Ni är inte utsatta för värre frestelser än andra människor. Som människa är det naturligt att frestas att lämna Gud under förföljelse och lidanden eller lockas bort av köttet. Men Gud är trofast, han tillåter inte er att bli frestade över er förmåga: tillsammans med frestelsen bereder han också utvägen - kraften att härda ut (fortsätta, styrkan att kunna lyfta en tung börda).
14Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att ”för alla har jag blivit allt” se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det nödvändigtvis inte vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte ”allt för alla”, utan ”inget för alla”! Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan!
15Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
16Välsignelsens bägare med vin under Herrens måltid som vi välsignar, innebär inte att dricka den gemenskap (delaktighet) med Kristi blod? Brödet som vi bryter, innebär inte att äta det gemenskap med Kristi kropp?
17Eftersom det bara är ett bröd som bryts i måltiden, är vi, även om vi är många, en kropp, för alla får vi vår del av detta enda bröd. När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.
18Se på det jordiska (köttsliga) Israel. Har inte de som äter av offren gemenskap med altaret?
19Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
20Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud. Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
21Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.
22Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
23En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot ”utifrån och in” så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt: Vers 23-24: Generella principer - tänk på andra. Vers 32-33: Generella principer - väck inte anstöt. Vers 25-26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud. Vers 31: Ät för att ära Gud. Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror. Vers 29b-30: Ät - ni är fria, tacka och ät. Vers 28-29a: Om någon däremot säger ”det är offerkött”, ät då inte i respekt för den personens samvete. Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.
24Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres.
25Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull,
26för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.
27Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull.
28Men om någon skulle säga till er: ”Det här är offerkött”, ät inte då av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.
29Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?
30Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
31Så om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.
32Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling.
33Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
