22 ”Herren ägde (födde, skapade) mig visheten personifierad först av allt, först av hans forntida skapelseverk.
23 Jag blev tillsatt fick min position från evighet, från starten, ja redan innan jorden fanns.
24 När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag, när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
25 Innan bergen fick sin form (grund), innan höjderna hade skapats, föddes jag.
26 Innan han hade skapat öppet land och fälten eller jordens (markens) första stoft (partiklar).
27 När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag visheten personifierad där, när han ritade en cirkel över vatten djupen.
28 När han skapade molnen i ovan, då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka.
29 När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
30 Då var jag visheten personifierad bredvid honom som en mästare (koordinator av arbetet), och jag var dagligen hans ögonsten, och jag gladde mig alltid inför honom.
31 Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden, jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna.”
32 ”Lyssna nu därför på mig visheten personifierad, mina vänner (barn): Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
