Lukas 7:22-44

²²Så han svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna Jes 61:1.

²³Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan).”

²⁴Medan Johannes Döparens sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

²⁵Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.

²⁶Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).

²⁷Det är om honom det står skrivet Mal 3:1: ’Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.’

²⁸Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor, finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i himmelriket större än han.” I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än Johannes Döparen, den siste och störste profeten från gamla förbundets tid.

²⁹Följande två verser kan vara en kommentar av Lukas, eller en fortsättning på Jesu tal. Det beror på vad ”hörde honom” syftar på. Oavsett så är det tydligt att Jesus bekräftar Johannes Döparen, och att den skiljelinje som fanns mellan dem som tog till sig budskapet och dem som inte gjorde det, fortfarande finns kvar. När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes omvändelse-dop.

³⁰Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias, eftersom de inte låtit sig döpas av honom Johannes Döparen.

³¹Jesus fortsätter: ”Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?

³²De är som småbarn som sitter på samlingsplatserna (torgen) och ropar till sina kamrater: ’Vi har spelat flöjt för er lekt bröllop, och ni har inte dansat. Vi har sörjt lekt begravning, och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).’ Människans onda natur blir aldrig nöjd - hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.

³³Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: ’Han är besatt.’

³⁴Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: ’Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med skatteindrivarna kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig och syndare (de som aktivt lever i synd).’

³⁵Men visheten som både Johannes Döparen och Jesus har predikat och visat på har fått rätt, det bekräftar alla hennes barn Jesu och Johannes efterföljare.”

³⁶En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.

³⁷I staden antagligen Kapernaum fanns en kvinna som var en synderska. Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad. När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.

³⁸Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam. Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.

³⁹När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: ”Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare).”

⁴⁰Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Lärare, säg det.”

⁴¹Jesus berättar nu en liknelse: ”En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.

⁴²När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?” Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se Rom 3:22. En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.

⁴³Simon svarade: ”Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt.” Jesus sade till honom: ”Du har valt (dömt) rätt.”

⁴⁴Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.