43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.
44 Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i Apg 12:5 när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.
45 När han rest sig upp från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.
47 Medan han ännu talade kom en folkskara romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.
49 När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?”
