Lukas 22:33-50

³³Då sade han Simon Petrus till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden.”

³⁴Jesus svarade: ”Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag i gryningen, har du tre gånger förnekat att du ens känner mig.”

³⁵Han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs med pengar, lädersäck med proviant och packning och ett extra par sandaler, inte saknade ni något då?” Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4. De svarade: ”Nej, inget.”

³⁶Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda. Då sade han till dem: ”Men nu däremot är det andra tider, den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck ska packa den med proviant och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.

³⁷För jag säger er att detta som står skrivet i Jes 53:12 måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland förbrytare’. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”

³⁸Då sade de: ”Herre, här är två mindre svärd.” Han svarade: ”Det räcker.” Kan också översättas ”Nog pratat om det.”

³⁹Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta. Jesus gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i ger efter för frestelse.” Jesus uppmuntrar inte dem att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en del av det mänskliga livet som varken vi eller Jesus kan undkomma. Jesus uppmanar lärjungarna och oss att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.

⁴¹Han gick bort från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:

⁴²”Fader! Om du vill, så ta den här bägaren bildspråk för Jesu lidande från mig. Men ske inte min vilja utan din.”

⁴³Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.

⁴⁴Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i Apg 12:5 när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.

⁴⁵När han rest sig upp från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat, utmattade av sorg.

⁴⁶Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.

⁴⁷Medan han ännu talade kom en folkskara romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.

⁴⁹När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?”

⁵⁰En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare innan Jesus hann svara och högg av honom högra örat. Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.