Lukas 22:12-31

¹²Han kommer då att visa er ett stort rum på övervåningen som är möblerat och redo. Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på. Antagligen samma rum som man samlades i även senare, se Apg 1:13. Förbered för oss där.”

¹³De gick och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.

¹⁴Nu när tiden var inne efter solnedgången då påsken inleddes tog Jesus sin plats vid bordet, och apostlarna med honom. Måltiden intogs liggande längs med ena sidan av bordet med huvudet närmast och fötterna längst bort.

¹⁵Han sade till dem: ”Med en intensiv längtan har jag väntat på att få äta detta påskalamm innan mitt lidande börjar.

¹⁶För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” Den himmelska bröllopsmåltiden, Upp 19:6-9.

¹⁷Han tog en bägare den första av två som omnämns av Lukas, Jesus följer den judiska påskmåltidens ordning med flera bägare, bad tackbönen. Antagligen den judiska välsignelsen Kiddush som inleder alla högtider. Kiddush är hebreiska för ”helgelse”. I bönen tackar man Gud och ber bland annat: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som har skapat vinrankans frukt.” Sedan sade han: ”Tag denna bägare och dela mellan er.

¹⁸För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.”

¹⁹Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: ”Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig.”

²⁰På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.” Jesus utökar betydelsen i påskmåltiden som ett nytt förbund, se även Jer 31:31.

²¹”Men se, den som förråder mig (just nu är i full färd med att förråda mig) har sin hand här på bordet med mig.

²²För Människosonen går framåt på den väg som det är bestämt av Gud, men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom.”

²³Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.

²⁴Det uppstod en känsloladdad (ivrig) diskussion bland dem om vem av de tolv lärjungarna som ansågs (utifrån andra människors åsikter) vara den störste. Jesus har just berättat att han ska bli förrådd, se vers 21. De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.

²⁵Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar uppträder som herrar (utövar sin makt) över sina landsmän, och de som har makten (auktoriteten) kallar sig ’folkens välgörare’.

²⁶Men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren den som leder ska ha en tjänares hjärta.

²⁷Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare.” Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se Matt 20:20-23. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se vers 31.

²⁸Jesus uppmuntrar nu lärjungarna. ”Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. Många hade tröttnat, se Joh 6:66-68, men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.

²⁹På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). Verbet ”överlämna” är samma grekiska ord som används för ”förbund” i vers 20.

³⁰Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”

³¹Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder. ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er alla mina lärjungar som vete. På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.