Lukas 1:54-65

⁵⁴Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel Jes 41:8, han har kommit ihåg sin barmhärtighet (nåd).

⁵⁵Han talade till våra fäder (har gett löftet), till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt.” Maria hade förstått att Kristus skulle uppfylla löftet som Gud gav Abraham, se 1 Mos 17:19; 22:16-18.

⁵⁶Maria stannade hos henne i ungefär tre månader tills Johannes Döparen var född, och återvände sedan hem. Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.

⁵⁷Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son.

⁵⁸Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet ärat och överöst sin kärlek till henne.

⁵⁹Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas ”Brit mila” och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är ”mila” och förbund heter ”brit”. Samtidigt fick barnet också sitt namn. På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.

⁶⁰Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.

⁶¹Då sade de till henne: ”Men ingen av era släktingar har det namnet.”

⁶²Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³Han frågade efter en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn.” Alla blev förvånade (chockade).

⁶⁴På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.

⁶⁵Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.