Lukas 13:8-26

⁸Trädgårdsmästaren svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla.

⁹Kanske bär det frukt nästa år, men om inte, kan du hugga bort det.’ ” Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i vers 34 gråter och ber Jesus över Jerusalem.

¹⁰Detta är andra gången Jesus helar på en sabbat, första gången var det en man med en förtvinad hand, se Luk 6:6-10, och nu är det en kvinna med krokig rygg. Utifrån alla helanden Jesus gjorde och alla liknelser han berättade, väljer Lukas genomgående i sitt evangelium att ta med ett exempel på en man och en kvinna, och visar genom den berättartekniken att Jesus inte gör skillnad på kvinnor och män. Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat en lördag, den judiska vilodagen.

¹¹Där i synagogan fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var krokryggig led antagligen av skolios och kunde inte räta på sig.

¹²När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade: ”Kvinna inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet, du har blivit fri från din sjukdom”,

¹³och han lade sina händer på henne, och på en gång rätade hon på sig och prisade (tackade) Gud!

¹⁴Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket men riktar sin kritik mot Jesus: ”Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten.”

¹⁵Då svarade Herren synagogföreståndaren: ”Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och vattnar den, även på sabbaten?

¹⁶Skulle inte den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan som ordagrant betyder motståndaren har hållit bunden i arton långa år, bli befriad från sin boja (kedja) på sabbaten?” I arton år hade kvinnan gått till synagogan, även på andra dagar än sabbaten, men inte blivit helad.

¹⁷När han sade detta skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.

¹⁸Sedan sade Jesus: ”Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?”

¹⁹”Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”

²⁰Igen sade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med?

²¹Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar, grekiska ”enkrypto”) i tre mått (grekiska ”saton” motsvarar 13 liter) mjöl totalt omkring 40 liter till dess hela degen har jäst blivit påverkad av jästen.” Lukas växlar mellan en man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se vers 19 och 21. Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd, och surdegen är genomgående en bild på falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se vers 10-17! Se även kommentarer i Matt 13.

²²Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.

²³Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?”

²⁴Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller laglärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta. ”Sträva (gör ert yttersta, ansträng er som om ni tävlade i en olympisk gren, eller kämpade i en strid på liv och död) för att komma in nu genom den smala dörren till ett hus där en bröllopsfest ska hållas. Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:7; 14:6. Jag säger till er att många ska försöka ta sig in senare men inte lyckas.

²⁵När väl husets herre Jesus stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: ’Herre, öppna för oss!’ Han kommer att svara er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’ Vilken familj eller hushåll ni tillhör.

²⁶Då ska ni säga: ’Vi har ätit och druckit i ditt sällskap dock inte som verkliga vänner och gäster som i Matt 26:29, och du har undervisat på våra huvudgator.’