20 För alla som gör onda handlingar (vanemässigt lever i ondska) hatar (avskyr) ljuset, de kommer inte till ljuset för där kommer deras gärningar (aktiviteter, sätt att leva) att avslöjas.
21 Men den som handlar efter sanningen (har valt att ständigt leva i sanningen), kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud (gudomliga, gjorda med Guds hjälp).”
22 Jesus och lärjungarna har varit i Jerusalem under påsken, se Joh 2:23. I föregående stycke beskrevs mötet med Nikodemus som skedde där, se vers 1-21. Efter påsken vandrar Jesus och lärjungarna runt i Judéen. Sedan gick Jesus och hans lärjungar till den judiska landsbygden Judéen, där han blev kvar (tillbringade tid) med dem och döpte.
23 Johannes Döparen döpte också i Ainon, nära Salim halvvägs mellan Galiléen och Döda havet, för där fanns mycket vatten. Människor kom ständigt dit för att döpa sig.
24 Johannes hade nämligen ännu inte blivit kastad i fängelse. Matt 14:3-4; Mark 1:14; Luk 3:19-20
25 Nu (därför) uppstod en diskussion mellan Johannes lärjungar och en jude om den ceremoniella reningen.
26 De kom till Johannes och sade: ”Rabbi, mannen som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla flockas kring honom.”
27 Johannes Döparen svarade: ”En människa kan inte ta emot någonting, om det inte ges honom från himlen.
28 Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte Messias, men jag är sänd framför (innan, som en banbrytare för) honom.
29 Den som har bruden är brudgummen, men brudgummens vän Johannes Döparen som står där och hör honom, gläder sig stort (ordagrant ’med lycka’) när han hör brudgummens röst. Detta är nu min glädje som nu har blivit fulländad.
30 Det är nödvändigt att han måste bli större (viktigare, växa sig stor), medan jag blir mindre.”
31 Den sista delen, vers 31-36, kan vara en fortsättning på Johannes Döparens svar eller en sammanfattande kommentar av evangelisten med slutsatserna från berättelserna om Nikodemus och Johannes Döparen. Han som kommer från ovan är över alla (är störst, har högsta rang), den som kommer från jorden tillhör jorden, och talar från jorden (talar från ett världsligt perspektiv, i jordiska termer). Han som är från himlen är över alla.
32 Vad han har sett och hört vittnar han om, ändå tar ingen emot vad han säger (hans vittnesbörd). Människor i allmänhet förkastade Jesu budskap.
33 Men den som tar emot hans vittnesbörd bekräftar att Gud är sann (älskar sanningen och talar alltid sanning, kan inte ljuga).
34 För den som Gud har sänt talar ord från Gud grekiska ordet ”rhema”, specifika ord levandegjorda av den helige Ande, Gud ger inte honom sin Ande i ett begränsat mått utan överflödande, obegränsat.
35 Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand (auktoritet).
36 Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv (äger nu Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). Men den som inte söker (lyder, tror på) Sonen får aldrig se (uppleva) livet, utan förblir under Guds straffdom Guds vrede mot synden.
