14 Nu blev Ordet en mänsklig varelse (kött, tog sig mänsklig natur) och bodde (hade en tillfällig boning, tältade) bland oss, och vi såg hans härlighet (ära, majestät), den härlighet som en fars ende son har, full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.
15 Johannes Döparen vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.”
16 Genom hans Kristi, se Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9 fullhet (överflöd) har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),
17 för lagen instruktionerna, se 2 Mos 19-40 gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan ”lagen” och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor. Redan när lagen gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar lagen, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också Guds instruktioner, se Joh 14:15.
18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.
