1Var kvar i syskonkärleken (håll den ömsesidiga kärleken och omsorgen om varandra levande). Följande två exempel, gästfrihet och omsorg om fängslade troende, är två praktiska exempel där kärleken blir synlig. Båda dessa punkter finns med i Jesu ord i Matt 25:31-46 där han framställer dessa två handlingar som om de var utförda för honom själv.
2Glöm inte bort att vara gästvänliga (vara generösa och inbjudande mot främlingen), för genom detta har somliga haft änglar som gäster utan att veta om det. Flera personer i GT fick möta änglar. Abraham, se 1 Mos 18; Lot, se 1 Mos 19; Gideon, se Dom 6; Simsons far Manoa, se Dom 13.
3Kom ihåg dem syskonen i tron som är bundna i fängelse, som om ni var fastbundna tillsammans med dem, och tänk på dem som plågas (torteras, misshandlas) som om ni också kände deras lidande.
4Motsatsen till kärlek och omsorg för andra människor är egoism. Två områden där själviskheten orsakar problem är sex och pengar. Författaren börjar därför att ta upp dessa två ämnen i detta stycke. Låt äktenskapet hållas i ära (högaktas, respekteras) av alla både gifta och ogifta. Det sexuella samlivet i äktenskapet är något rent och fint (den äkta sängen ska bevaras obefläckad), därför kommer Gud att döma sexuellt omoraliska (grekiska ”pornoi”) de som kränker sitt eget äktenskap genom otukt och äktenskapsbrytare de som kränker andras äktenskap.
5Låt er karaktär vara fri från penningbegär (girighet, lust och begär till materiella ting), var nöjd med vad ni har (er nuvarande situation), för Gud själv har sagt 5 Mos 31:6,8: Jag ska aldrig, aldrig lämna dig (släppa taget om dig eller låta dig sjunka). Jag ska inte, inte, inte överge dig (jag ska under inga omständigheter lämna dig hjälplös mitt under svåra omständigheter). Två negationer föregår det första verbet och tre negationer det andra verbet i grekiskan för att verkligen understryka att Gud inte ska lämna eller överge oss. Citat från 5 Mos 31:6, 8 där Mose uppmuntrar Josua inför intåget i löfteslandet.
6Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare (den som rycker ut för att rädda och betjäna), jag ska inte vara rädd (ha ångest, vara förskräckt). Vad kan en människa göra mig? Ps 118:6
7Kom ihåg era ledare som gav er (talade, förklarade) Guds ord. Studera noga (reflektera över) resultatet av deras liv (utgången, hur de fick sluta sina liv), och imitera (kopiera, ta som exempel) deras tro (trofasthet). Många av de första församlingsledarna var nu döda, flera hade dött martyrdöden, t.ex. Stefanos och Jakob, se Apg 7:60; 12:2. Ordet ”imitera” används även i 2 Tess 3:7, 9 där Paulus tar sig själv, Silvanus och Timoteus som exempel på hur de hade arbetat ideellt i Tessalonike för att inte belasta de troende där ekonomiskt. Johannes använder också samma ord i 3 Joh 1:11 om att följa goda exempel. Han omnämner Gaius, som var trofast och känd för sin osjälviska kärlek, se 3 Joh 1:5-7, och även Demetrius som alla talade väl om, se 3 Joh 1:12.
8Jesus är Kristus Messias, den Smorde, alltid densamme - i går då Jesus levde på jorden och era första ledare såg honom, i dag i vår tid, och för evigt (i all framtid). Kristus är en försvenskad form av det grekiska ordet ”christós” som betyder ”en som är smord” eller ”den Smorde”. Den hebreiska motsvarigheten är ”messias”. Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet används generellt om ”en smord” präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1. Den andra betydelsen är ”den Smorde” som syftar på världens frälsare Messias. Även om hebreiskan inte gör skillnad på små och stora bokstäver gör bibelöversättningar det för att förtydliga vilken av betydelserna av messias/Messias och smord/Smord som åsyftas. Uttrycket ”Jesus är Kristus” beskriver hur Jesus är den Messias som gamla testamentet talar om. Både hans mänsklighet och gudomlighet representeras i detta namn. Den mänskliga Jesus från Nasaret och den av Fadern smorde konungen från himlen.
9Låt er inte föras bort (ryckas med, bli lurade) av alla slags främmande läror. För det är gott att bli styrkt i sitt hjärta den inre människan genom nåd och inte genom yttre ceremoniella regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant.
10Vi har ett offer-altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta.
11Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men själva kropparna bränns upp utanför lägret.
12Därför, för att helga folket genom sitt eget blod, led (pinades och dödades) även Jesus utanför stadsporten. De döda kropparna från djuren som offrats i templet kastades utanför lägret, på samma sätt dödades Jesus på Golgata kors, som låg utanför den dåtida stadsmuren i Jerusalem.
13Låt oss gå ut till honom, utanför lägret, och bära det hån (förakt) han fick utstå. Låt oss lämna judaismen med dess betoning av de yttre synliga formerna av religionen och i stället söka oss till Jesus där den inre överlåtelsen leder till verklig, god, förändring.
14För här har vi ingen permanent stad, utan vi ser fram emot (söker efter, längtar efter) den som ska komma.
15Låt oss därför genom honom alltid (oavsett omständigheter) offra lovsång (ära, upphöja och prisa Gud med sång), en frukt (produkt, ett resultat) av läppar som med tacksamhet bekänner hans namn (ärar honom, säger samma ord som han säger).
16Glöm inte bort (negligera inte) att göra gott och dela med er (både materiellt och emotionellt), för sådana offer ser Gud med välbehag på.
17Lyssna på dina andliga ledare och låt dig överbevisas av dem utifrån Guds ord som de talar, för de vakar ständigt över era själar och ska avlägga räkenskap för sin trohet till sin kallelse, se Apg 20:28. Låt dem kunna göra detta vaka över er med glädje och inte med tungt hjärta (suckan, klagan), för det skulle inte gagna er. Ordet ”gagna” är ordagrant en ekonomisk term: ”att inte betala”. Ett andligt ledarskap som ständigt måste oroa sig för en församling, är en dålig investering.
18Fortsätt be för oss brevets författare och de som finns hos honom! Vi vet att vi har ett gott samvete, för vi vill göra det rätta (leva ärligt och rätt i allt).
19Jag vill verkligen uppmana er att göra detta be för mig, så att jag snart kan få komma tillbaka till er. Detta är första gången författaren nämner sig själv i brevet. Han ber om förbön. Det är oklart vad som hindrar författaren från att komma, vers 23 antyder att han är fri att resa.
20Nu ska fridens Gud som i kraft av ett evigt förbunds blod har återfört fårens store Herde, vår Herre Jesus, tillbaka från de döda,
21utrusta er (till tjänst) med allt gott så att ni kan (själva har förmågan att) utföra hans vilja. Hela tiden verkar han i oss, genom Jesus Kristus, så vi förmår göra det som behagar honom. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
22Som avslutning definierar författaren vad det är han skrivit. Det är både en uppmuntran och ett brev. Ordet för skrivit är grekiska ”epistello”. Det svenska ordet epistel, som beskriver ett brev, kommer härifrån. Avsaknaden av en inledning med avsändare, mottagare och hälsning gör att brevet skiljer sig från andra nytestamentliga och samtida brev. Genren verkar vara en uppmuntrande predikan med en avslutande hälsning. Det kan vara så att författaren i ödmjukhet väljer att inte blanda in sitt eget namn i inledningen. Jag ber er, syskon (bröder och systrar i tron), att lyssna tåligt på mina uppmuntrande (uppbyggande) ord, eftersom jag har skrivit kortfattat till er. Brevet tar ungefär en timme att läsa. Det är kortfattat i jämförelse med allt vad författaren hade på hjärtat och ville dela. På flera ställen ursäktar han sig för att han inte hinner gå in på alla detaljer, se Heb 5:11; 9:5.
23Jag kan berätta för er att vår broder Timoteus har blivit frisläppt. Om han snart kommer hit ska vi besöka er tillsammans.
24Hälsa alla era ledare och alla de heliga. De troende (bröderna och systrarna) som är från Italien hälsar också er. Det är naturligt att de som ursprungligen var från Rom och Italien hälsade tillbaka till sina vänner, vilket gör att brevet troligtvis var skrivet till Rom. Rubriken på brev är ofta en angivelse om vem brevet är avsett för. Romarbrevet är ju t.ex. skrivet till kristna i Rom. I detta fall avser dock titeln troligen brevets avsändare. Det är judar från någon provins i Romarriket. Efesos är en tänkbar plats. Timoteus rörde sig ofta där och kunde ha blivit fängslad och frigiven.
25Nåden vare med er alla.
