1Till sist, kära syskon (bröder och systrar i tron), be för oss att Herrens ord sprids snabbt (får fri väg och löper sitt lopp) och blir ärat (förhärligat, att det segrar), på samma sätt som hos er.
2Be också att vi blir bevarade (räddade) från människor: som är på fel plats (som är olämpliga och gör mer skada än nytta, förvränger sanningen, är orättfärdiga) och sådana som är medvetet onda. Alla har inte tro,
3men Herren är trofast, och han ska styrka er och skydda er från den onde.
4Vi har i Herren blivit helt övertygade om att ni redan gör - och kommer att göra - det vi föreskriver er i det här brevet.
5Låt nu Herren den helige Ande leda era hjärtan: in i Guds kärlek (som är osjälvisk, utgivande och ovillkorlig) så att ni förstår hur högt ni är älskade och också kan leva i Guds kärlek mot andra människor och in i Kristi uthållighet att ni får samma uthållighet som han hade, och också uthållighet till att vänta på att han kommer tillbaka.
6Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt) och inte följer den undervisning som de fått av oss. Ordet ”odisciplinerat” är det grekiska ”ataktos”. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.
7Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte odisciplinerat hos er,
8vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
9Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa.
10När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
11Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte själva utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem). I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att ”de inte arbetar”, följt av att de ”arbetar runt omkring sig”. Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.
12Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
13Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på att göra det som är gott.
14Om någon i församlingen inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas.
15Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom fortfarande som en broder.
16Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla.
17Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se 2 Tess 2:2, 15, avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Tessalonike, se 2 Tess 2:1. Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i ”alla sina brev”. Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Tessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit en missionär under många år innan mitten på sin andra resa, då han skickar breven till Tessalonike från Korint, se Apg 18:11. I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se 1 Kor 5:9-11; 2 Kor 2:3-4; Kol 4:16.
18Vår Herre Jesu Kristi nåd (favör, kraft) vare med er alla. Brevet avslutas med en välsignelse som är identisk med 1 Tess 5:28, förutom tillägget av ”alla”. Liknande avslutningar finns i 1 Kor 16:23; Gal 6:18; Fil 4:23; Kol 4:18. Variationen visar att det inte bara är en rutinmässig välsignelse, utan väl valda ord med tanke på mottagarnas speciella situation och behov.
