1Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Mina kära barn (älskade familjemedlemmar), jag skriver detta för att ni inte ska synda. Men om någon skulle synda då har vi en hjälpare (pålitlig vän, rådgivare, advokat) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus Kristus.
2Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, men inte bara våra utan hela världens synder. Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1:9.
3I vers 6 och 9 introduceras ordet ”förbli” för första gången i detta brev. Ordet används totalt 24 gånger och har betydelsen leva, bo, vara kvar. Så här kan vi veta (dagligen erfara) att vi känner (har en personlig relation med) honom: om vi väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter) hans bud.
4Nu följer tre fraser som alla börjar med ”Den som gång på gång säger”, se vers 4, 6, 9. Den som gång på gång säger: ”Jag känner (har en personlig relation med) honom”, men inte håller (skyddar, bevarar, lever efter) hans bud (undervisning) är en lögnare, och sanningen är inte i honom.
5Men den som håller (skyddar, bevarar, lever efter) hans Ord, i honom har Guds utgivande kärlek nått sitt mål (blivit mogen, fulländad, gjort sitt verk). Genom detta vet vi (genom erfarenhet) att vi är i honom.
6Den som gång på gång säger att han förblir i honom är skyldig att vanemässigt vandra (leva) på samma sätt som han vandrade (levde).
7Mina älskade! Jag skriver inte ett nytt bud till er, utan ett gammalt bud som ni haft från begynnelsen. Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hört från begynnelsen.
8Ändå är det ett nytt bud (en ny sorts, annorlunda bud) jag skriver till er om, och dess verklighet syns både i honom och i er, eftersom mörkret (okunnigheten om andliga ting) skingras (försvinner) och det sanna ljuset redan lyser.
9Den som gång på gång säger sig vara i ljuset vilket de falska lärarna gjorde, se 2:18-19 men vanemässigt hatar sin broder i tron är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret (i andlig okunskap).
10Den som älskar sin broder (gång på gång, med osjälviskt utgivande kärlek) förblir (är kvar, lever) i ljuset, i honom finns ingenting som kan fälla honom (orsaka att han faller, inget som kan orsaka en skandal).
11Men den som hatar sin broder är i mörker (andlig okunskap) och vandrar (lever) i mörker. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
12Följande stycke har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, verserna 12a och 14a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras - barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen, barn, syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper - fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på andlig mognad och privilegier som ska finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud. Jag skriver till er kära barn (älskade familjemedlemmar), för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
13Jag skriver till er andliga fäder, för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga män för ni har segrat över den onde.
14Jag har skrivit till er barn (små barn under uppfostran), för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern. Jag har skrivit till er andliga fäder, för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga män, för ni är starka (har fått en inneboende kraft) och Guds ord förblir (är kvar, bor) i er och ni har segrat över den onde. Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34. Detta stycke visar på kontinuiteten mellan det Gamla och Nya testamentet.
15Sluta att älska världen, och det som finns i den här världen. Om någon väljer att älska världen (med samma höga, självuppoffrande, utgivande kärlek som bara är tänkt för Gud) finns inte Faderns kärlek i honom.
16För allt detta som är i världen: köttets (den gamla naturens) begär vårt själviska krav på sensuell njutning, ögonens begär sinnets önskningar, habegär efter mer, stolthet över detta livets goda (skrytet med det goda man har, grekiska ”bios”) en tom förtröstan på sina egna resurser och tillgångar, resultatet då ögonens begär har uppfyllts, det är inte från Fadern, utan från världen.
17Världen förgås (upphör, försvinner) och tillsammans med den dess begär (starka längtan efter det som är ont), men den som gör Guds vilja utför Guds planer och syften under sitt liv här på jorden förblir i evighet. Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer den materiella världen. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1-2; Joh 1:1-18. Ibland har köttets och ögonens begär begränsats till att handla om sexuella frestelser, men det inkluderar allt som på ett felaktigt sätt kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begräsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda, och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna - den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet - är inte en heltäckande lista, men täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer samma mönster. Frukten mättade en hunger, men på ett felaktigt sätt. Den var behaglig för ögat att se på och skulle ge förstånd, se 1 Mos 3:6.
18Barn (små barn under uppfostran)! Nu är det den sista tiden (timmen). Ni har hört att Antikrist ska komma Paulus undervisar t.ex. om Laglöshetens människa, se 2 Tess 2:3-11, redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig). Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det) att det är den sista tiden. Uttrycket ”den sista tiden” används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående. Ordet ”Antikrist” betyder ”motståndare till Kristus”, men också ”ersättare för Kristus” och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är ”anti” Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus. Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är ”Laglöshetens människa”, se 2 Tess 2:3, och ”Förödelsens styggelse”, se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.
19De har gått ut från oss lämnat vår gemenskap, läran, men de hörde aldrig till oss, för om de hade hört till oss, skulle de varit kvar med oss. Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.
20Men ni i motsats till alla som är emot Kristus, se vers 18 har fått en smörjelse (grekiska ”chrisma”) från den Helige Ande, och ni har alla kunskap var och en av er har personligen erfarit sanningen, se vers 21 och Jer 31:33-34.
21Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. Ordet ”skrivit” återkommer i vers 26.
22Vem är ”lögnaren” om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är Kristus (Messias, den Smorde)? En sådan person är Antikrist (en motståndare till Kristus), den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
23Nu kommer kiasmens centrum och höjdpunkt: Den som förnekar (vanemässigt förkastar) Sonen, har inte heller Fadern. Den som bekänner (vanemässigt säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen har också Fadern.
24Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er. Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er, så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.
25Och detta är det löfte han har lovat oss: evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). 1 Tim 4:8; 2 Tim 1:1
26Detta har jag skrivit till er med anledning av dem som ständigt försöker förleda er de falska lärarna.
27Men vad det gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom den Helige, se vers 20 kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19 väljer att lära (undervisa) er, låt i stället hans smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sann, och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom. Ordet ”lära” används tre gånger i vers 27. Det är enda tillfället i hela detta brev som ordet används. Även ordet ”förnekar” används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning. Att han skriver detta brev, se vers 26, är ett bevis på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Varje troende har också den helige Ande inom sig som hjälper till att avgöra om det som undervisas är sanningen.
28Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet ”född”. Det har inte används någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 2:28, 3:2a, b, 5, 8. Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka. Nu kära barn (älskade familjemedlemmar): Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan ni vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.
29Om ni vet att han är rättfärdig om ni verkligen förstått att Kristus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja, då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet lever ett heligt liv är född av honom Fadern.
