14 Bli en av oss, vi delar allt (av gemensamma tillgångar)”.
15 Min son (barn, vän), följ inte med dem, avhåll din fot ifrån deras stig.
16 För deras fötter skyndar till allt vad ont är, de är kvicka att utgjuta blod.
17 För visst är det lönlöst att breda ut fångst-nätet inför ögonen på en fågel.
18 Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra, men det är deras egen undergång de förbereder.
19 Så går det för varje människa som är girig för orätt vinning, livet kommer att tas ifrån honom.
20 Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren. Visheten går ut på gatan och ropar, på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
21 I stökiga korsningar ropar hon ut, i stadsportarna talar hon:
22 ”Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv, och ni cyniker er negativism, och ni högfärdiga dårar hur länge ska ni hata kunskap?
23 Om ni vänder om ångrar er och lyssnar till min tillrättavisning, då ska jag visheten personifierad låta min ande komma över er; jag ska låta mina ord bli kända för er.
24 Ni vägrade att svara när jag visheten personifierad ropade, och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
25 Ni ignorerade mina råd och ville inte ta emot min tillrättavisning.
