13 Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar, och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).
14 Kungens vrede är en dödens budbärare, men en vis man lugnar (stillar) den.
15 I skenet av kungens närvaro finns liv, och hans favör (gillande) är som ett moln som ger vårregn. Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet som gör så att sådden gror.
16 Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld! Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).
17 De rättfärdigas väg undviker ondska, den som aktar (skyddar) sin väg, bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång, och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).
19 Bättre att vara bland de fattiga och ha en ödmjuk ande, än att dela byte från orätt vinning med de stolta (högmodiga).
20 Den som agerar vist (följer Guds ord) får framgång, den som förtröstar på Herren blir välsignad (glad, lycklig, avundsvärd).
21 De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla), ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap). Både för den som talar och den som lyssnar.
22 Sunt förnuft (kunskap, insikt, förståelse) är en livets källa för dem som äger det, men de oförnuftiga straffas av sin egen dårskap.
23 Hjärtat hos den vise lär tungan vad den ska tala, och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).
24 Vänliga (milda, vackra) ord är som honung, söt i smaken och en läkedom för kroppen.
