19 Ondskan måste böja sig inför det goda, och de ogudaktiga människorna står bönfallande och bedjande vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
20 Den fattige är hatad även av sina egna grannar, men de rika har många som vill vara deras vänner.
21 Den som föraktar sin granne syndar mot Gud, sin granne, och sig själv, men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
22 Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse, men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (trofast kärlek) och sanning (trofasthet).
23 I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst), men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
